Annons
X
Annons
X

SvD Ledare: LO lockar vänstern med vinstförbud

LO närmar sig ett vinstförbud för välfärdsföretagen. Det kanske lockar partivänstern, men är en styvmoderlig behandling av många av de egna medlemmarna.

LEDARE | SVD

Hur resonerar man i LO-ledningen? ”Ska vi säga 2 procent? Eller 1,3 eller varför inte 2,25 procent? Baudin! Nu får du höfta till. Var går partivänsterns smärtgräns?”

Enligt 1:e vice ordförande Tobias Baudin börjar kongressbeslutet, något i efterhand, ta form (

DN 15/10
). En splittrad kongress beslutade att LO ska driva non-profitlinjen men undvek att fylla begreppet med innehåll. ”Vi återkommer till vad beslutet betyder”, var beskedet till alla dem som undrade just det.

En saktfärdighet av tidigare sällan skådat slag verkar ha satt sig i den politiska sfären. Besked om vad man tycker är rätt eller fel dröjer och utredningar tillsätts. Senast väntade vi i ett drygt år på Pagrotskys reflektioner om S och skatterna. Hur samma parti ser på företag i välfärden varierar och trots att kongressen 2009 sade nej till vinstförbud är frågan ännu inte avhandlad.

Annons
X

Det är svårt att se något annat än en taktisk förklaring till LO:s iver att kritisera välfärdsföretagande. Man vill synas i debatten och ta initiativet i S internt. Vänsterfalangen är svårflirtad och med interna yrkanden som att ”identifiera sektorer som (...)underställas demokratisk kontroll” (Malmö arbetarekommun) har den tydliggjort sin kräsna läggning.

Baudin ger ingen vidare förklaring: ”Hur mäter man kvalitet på vården av en dement människa? Vi kanske måste konstatera att det blir väldigt svårt. Det talar för mycket striktare regler för välfärdssektorn.” Detta ska alltså fattas som 1) att kvalitet är svårt att definiera och mäta, samt 2) att just välfärdsföretagens utrymme därför måste beskäras rejält.

Logiken är inte uppenbar. För det första börjar myten om miljardvinsterna att leva ett eget liv. I SVT:s partiledardebatt inledde Anna Hedenmo välfärdsdiskussionen med ”Riskkapitalbolag gör varje år miljardvinster på den svenska vården, skolan, omsorgen och en stor del av vinsterna förs ut till skatteparadis.” Jonas Sjöstedt tackade och tog emot och den borgerliga sidan hade bestämt sig för att inte prata vinst utan bara kvalitet. Hedenmos ingång blev på så vis premiss för hela diskussionen.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Dagens Samhälle har i flera artiklar ifrågasatt samma bild som Hedenmo använde. Chefredaktör Mats Edman skriver på DN debatt (
    15/10) att ”välfärdsföretagen delar sällan ut hela vinsten. En typisk policy är att 35-50 procent av den beskattade vinsten delas ut. Resten återinvesteras. Det betyder att ’vinstuttagen’ som ifrågasätts hamnar runt 2 procent av de totala intäkterna.” Det är om dessa två procent non-profitanhängarna talar för att i nästa led göra vinsterna till bristernas logiska förklaring.

    Om det vore så enkelt. Kvalitetsbrister och vanvård förekom redan långt innan privata alternativ inom vård och omsorg tilläts. Vanvård är lika vedervärdigt oavsett om det förekommer på ett kommunalt demensboende eller på ett i privat drift. Och det försvinner inte för att LO-ledningen bestämmer sig för ett vinsttak på ett par procent.

    Vad man däremot åstadkommer med ett gradvist vinstförbud är en förändrad vardag för de 100000-tals medborgare som varje dag nyttjar välfärdsföretagens tjänster. Liksom för de 177000 personer (2009), varav många är LO-medlemmar, som arbetar i företagen.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X