Annons

(lö-analys) En räntesänkning är ingen frälsarkrans

På tisdag meddelar Riksbanken att styrräntan sänks. Frågan är hur mycket - med 0,25 eller 0,50 procentenheter. Men vilken betydelse har en sänkning av styrräntan?

Under strecket
Publicerad

Onsdagens tal av vice riksbankschef Irma Rosenberg gav det besked som marknaden väntat på. Det blir en sänkning även om hon inte gav tydligt besked om med hur mycket. Bedömare var snabbt ute och försökte tyda. De som tror på 0,25 är ungefär lika många som de som spår en halv procentenhet.
En sänkning ska sätta fart på svensk ekonomi. Men blir det verkligen så?
I början av året var de flesta överens om att två fina år väntade svensk ekonomi. Även om tillväxten inte skulle bli lika stark som i fjol, då BNP växte med 3,6 procent, så hade de flesta prognosmakare omkring 3 procent som trolig tillväxt. När exporten stannade av något på grund av långsammare global konjunktur skulle inhemska investeringar och konsumtion ta över som tillväxtmotorer.
Bakom denna argumentation låg behov av nya investeringar och de hade redan, efter flera års tillbakagång, börjat öka under hösten 2004. Dessutom skulle svenskarna genom löneökningar, skattesänkningar och låg inflation få mer i plånboken. Den reala disponibla inkomsten
skulle öka i god takt de närmaste åren.
Och jobben skulle komma - sakta men säkert skulle nyanställningarna accelerera under 2005 och 2006. Men något hände. En ljummen industrikonjunktur gav inga nya jobb. Humöret hos tjänsteföretag och handel var dämpat. Inflationen var nästan noll. Det kan verka positivt men betyder också att den ekonomiska motorn inte går på högvarv.
Investeringarna har visserligen fortsatt att öka men hur var det med konsumtionen? Hushållens syn på landets ekonomi de närmaste tolv månaderna blev mer pessimistisk - kanske för att de fruktade att arbetslösheten skulle öka ytterligare.
Förra veckans BNP-tal, för första kvartalet, blev en mindre chock för alla bedömare. En väntad tillväxt på 2,4 procent blev preliminärt 1,4 procent, räknat i årstakt. Den största negativa överraskningen var att hushållen inte konsumerar. Trots rejält mer i plånboken väljer de att spara pengarna.
Alla prognosmakare är nu i full färd med att skriva ner sina tillväxtprognoser för 2005 men osäkerheten är
märkbar. Nordeas ekonomer talar om utvecklingen som ”förbryllande”.
Vice riksbankschef Irma Rosenberg undrar om den tydliga dämpning vi sett av tillväxten under första kvartalet ”utgör början på en konjunkturnedgång eller om det snarare är en tillfällig inbromsning.” Hon tror på det senare alternativet.
Skandiabankens chefsekonom Sven-Arne Svensson tvivlar på statistiken. BNP-siffran för första kvartalet är preliminär och kan mycket väl justeras med några tiondelar upp eller ner. Men han är mest undrande över att den privata konsumtionen ökade med endast 0,5 procent trots att hushållens disponibla inkomster, realt, ökade med 3,5 procent. Eftersom SCB tidigare redovisat att försäljningen i detaljhandeln ökat med 6 procent sätter han ett stort frågetecken för BNP-siffran.
Nu måste ändå Riksbanken utgå från den statistik som finns. En sänkning kommer att (tillfälligt?) tysta deras kritiker. Under lång tid har de fått skäll för att bidra till onödigt hög arbetslöshet genom att ha hållit räntan på för hög
nivå. Nu finns chansen att sänkt ränta kan hjälpa till med ett antal tusen jobb - hur många tvistar ekonomerna om.
I ärlighetens namn är det inte säkert att sänkt ränta ger någon effekt alls. Pengar att investera finns redan i överflöd hos företagen och mer pengar till hushållen (genom lägre ränteutgifter) behövs inte för att sätta fart på ekonomin eftersom de ändå sparar i stället för att konsumera.
Riksbankens primära uppgift är inte att öka tillväxten eller att minska arbetslösheten. De ska med styrräntans hjälp se till att hålla inflationen på en låg och stabil nivå vilket antas gynna ekonomins utveckling. Därför har de formulerat ett inflationsmål på 2 procent.
När inflationen, under de närmaste två åren, bedöms ligga ”påtagligt under” målet (som Irma Rosenberg uttryckte det i sitt onsdagstal) finns utrymme för att sänka räntan. Svårare än så behöver det inte vara. Om sedan ekonomin tar fart och inflationen börjar klättra uppåt blir det dags att höja styrräntan.
Sammanfattningsvis kan en sänkning
knappast göra skada trots oro för hushållens upplåning och stigande fastighetspriser. Sänkningen kanske ger nya jobb och under tiden funderar vi på när hushållen ska öppna plånboken och börja konsumera.
Så, vad väntar vi på? Godot, herr Perssons valfläsk eller att USA:s ekonomi återigen ska lyfta oss alla?

Läs mer
www.riksbanken.se
www.konj.se
www.skandiabanken.se
www.nordea.se

Annons
Annons
Annons