Recension

Musik från filmen Monica ZLjuv livesammansmältning av Edda och Monica

Edda Magnason leker inspirerat med Monica Zetterlunds sånger och vokala uttryck. Men samtidigt som hon fångar föregångarens sätt att sjunga, bevarar hon sitt eget uttryck.

Under strecket
Publicerad
Edda Magnason håller sin egen personlighet intakt trots ett ivrigt lekande med Monica Zetterlunds sceniska uttryck.

Edda Magnason håller sin egen personlighet intakt trots ett ivrigt lekande med Monica Zetterlunds sceniska uttryck.

Foto: JAN-OLOV WEDIN
Annons

Det har mest handlat om Edda Magnasons lysande sång och fantastiska rollgestaltning av Monica Zetterlund när filmen om den värmländska jazzsångerskan kommenterats. Med all rätt får tilläggas. Den porträttlika Edda Magnason har ju fångat Monica Zetterlunds sätt att sjunga med kuslig precision, samtidigt som hon på ett närmast obegripligt sätt bevarat sin egen personlighet i tolkningen.

Men när musiken från filmen framförs på Konserthuset får även kompositören, arrangören och pianisten Peter Nordahl kliva fram och ta sin rättmättiga del av bifallet. Inte minst belyses hans betydelse i en instrumental svit ur filmen och som han här dirigerar själv. Med en för konserten speciellt sammansatt jazzensemble och med musiker ur Filharmonikerna ges den i god mening hollywoodska filmmusiken full rättvisa. Calle Bagges melankoliska pianofigurer och Patrik Bomans atmosfäriska stråkdrag på vibrafon finns i centrum för en lågmält laddad musik som står stadigt utan filmens bilder.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons