Ljusets beskyddare i envis kamp

När tonen i Johan Lundbergs nya bok blir alltför indignerad liknar det mest en allmän klagosång över sedernas förfall. Bättre blir det när han lägger moralen åt sidan och blottlägger ”bräckliga principer” i vänsterpolitiska ställningstaganden.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Johan Lundberg.

Foto: FOTO: JASHAR GHAVAMPOUR
Annons

I vårt sydvästra grannland Danmark har begreppet ”kulturkamp” varit återkommande under det senaste decenniet. Det var den dåvarande statsministern Anders Fogh Rasmussen som för tio år sedan blåste till attack mot de vänsterpolitiska grupper och idéer som ansågs omyndigförklara individen och som därtill hade ett långt syndaregister av knäfall för odemokratiska regimer. Vänstern, som med sina jämlikhetsideal alltid gjort anspråk på den goda moralen, hade rentav spelat säkerhetspolitisk hasard genom att obstruera mot Danmarks Natomedlemskap. Men nu skulle det vara slut på det. Hädanefter skulle Danmark stå upp för friheten. För Fogh Rasmussens del låg karriären spikrak mot generalsekreterarskapet.

Någon politiskt initierad kulturkamp som denna finns knappast i Sverige, men att begreppet kulturkamp ändå är adekvat blir tydligt i den tidigare Axessredaktören
Johan Lundbergs bok Ljusets fiender. Västvärldens självkritik och den svenska idédebatten (Timbro, 460 s.).Tematiken liknar på många sätt Fogh Rasmussens. I ena ringhörnan finns upplysningens företrädare, burna av sitt patos för demokrati, yttrandefrihet och förnuft. I den andra finns alla de vänsterdebattörer som förbrutit sig mot ett eller flera av dessa universella värden. Brotten kan ligga mer eller mindre långt tillbaka i tiden. Artur Lundkvist får sig en släng av sleven, liksom övriga företrädare för den tredje ståndpunkten under 50-talet. Lundkvist hävdade då att det rådde lika lite demokrati i väst som det rådde socialism i öst – en synpunkt som kan tyckas modererande, men som också underkänner värdet av formell politisk demokrati. När Lundkvist i sitt sovjetiska resereportage ”Vallmor från Taschkent” dessutom talar om Stalins ”understrukna humanism” är måttet rågat för Lundberg. En av de sentida vänstersympatisörer som möter starkast kritik är Mattias Gardell, som bland mycket annat uppges ha velat kriminalisera kritik mot feminism tillsammans med Maria Sveland.

Annons
Annons
Annons