Recension

Vanna Bowles: Surrender Tilda Lovell: Bone BlackLjusdränkta rum ger kalla kråar

Den oundvikliga döden är tema i två utställningar hos Lars Bohman. Det absurda gifter sig med det morbida i Vanna Bowles teckningar. I Tilda Lovells installation tycker man sig kliva in i Hieronymus Boschs besynnerliga värld.

Under strecket
Publicerad
Tilda Lovell, ”Fetish remains”, 2014. Ben, gips och rep.

Tilda Lovell, ”Fetish remains”, 2014. Ben, gips och rep.

Foto: FOTO: PELLE HÖGLUND
Tilda Lovell, installationssbild ”Bone Black”.

Tilda Lovell, installationssbild ”Bone Black”.

Foto: FOTO: PELLE HÖGLUND, LARS BOHMAN GALLERY
Vanna Bowles ”Growth I”, 2013. Blyerts och blandteknik på papper.

Vanna Bowles ”Growth I”, 2013. Blyerts och blandteknik på papper.

Foto: MARCUS HANSEN
Vanna Bowles, ”Varsågod”, 2014. Blyerts på gips.

Vanna Bowles, ”Varsågod”, 2014. Blyerts på gips.

Foto: MARCUS HANSEN
Annons

Tror man sig vara originell inför döden bör man tänka om. Vi kommer alla att dö. Konsten hjälper ibland till att bemästra tanken på detta vårt gemensamma, ofrånkomliga öde.

I två fristående men samspelta utställningar på Lars Bohman Gallery visas ett liv som har krympt och förvandlat kroppar till tomma skal och söndervittrade skelett.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons