Annons
Recension

Kari 1983 Ljumt men ändå magiskt

ROMANDEBUT Helena Österlund växlar från poet till romanförfattare med den prosalyriska ”Kari 1983”. Berättelsen besitter långt ifrån samma elektriska passion som poesin men gror istället sakta – från slätstruken till vacker.

Publicerad

Det är intressant att Helena Österlund redan växlar från poet till romanförfattare med den prosalyriska ”Kari 1983”. För tre år sedan belönades hennes diktsamling ”Ordet och färgerna” med Borås Tidnings pris för bästa debut. Det var en på många sätt djärv diktsamling där insisterande upprepningar sattes i spel med ett grandiost jag inför vilket världen blev till och konsumerades. I den samlingen var det särskilt rösten, det frambringande talet som grep mig.

”Kari 1983” har en del gemensamt med Österlunds debut, bildvärlden känns igen. Människans möte med elementen och djuren, försöken att frambesvärja en ordning. Men där poesin var sprakande och kompromisslös är berättelsen om Kari alltför ljum. Jag läser och läser, försöker spärra upp ögonen, närma mig från alla håll, göra bruk av hela min uppmärksamhet – men glider hela tiden av. Jag byter läsart, vill gärna mästras av ett språk, lägger meningskravet åt sidan och ger mig hän åt omtagningarna, men utan reslutat.

Annons
Annons
Annons
Annons