Annons
Recension

Ljuset bakom ögonenDrabbande och klar uppföljare till succédebut

Tommi Kinnunen, (född 1973) arbetar som lektor i finska i Åbo. Kinnunens debutroman ”Där vägarna möts” nominerades till Finlandiapriset och Helsingin Sanomats litteraturpris 2014.
Tommi Kinnunen, (född 1973) arbetar som lektor i finska i Åbo. Kinnunens debutroman ”Där vägarna möts” nominerades till Finlandiapriset och Helsingin Sanomats litteraturpris 2014. Foto: Jussi Vierimaa/Norstedts

I uppföljaren till Tommi Kinnunen succédebut ”Där vägarna möts” möter vi samma finska miljö, nu skildrad i skuggigare stämningar. En släktkrönika där styrkan ligger i det tålmodiga pusslandet med detaljerna.

Publicerad

I vissa stycken är den här romanen så drabbande och klar; där skymtar ljuset bakom ögonen starkt och tydligt som under den stjärnklaraste av kvällar. I andra delar, kanske lite för ofta, är det mörklagt och dunkelt, som om Kinnunens berättelse vilar under en tung, grå filt där vare sig skarp smärta eller hoppfullt ljus träder fram ordentligt. Det är helt enkelt en ganska deppig historia det här, med en skuggig stämning som återfinns lika mycket i romanen som sådan som i storyns innehåll.

Det är rätt bekvämt att motståndslöst glida in i det dunkla landskap som är Tommi Kinnunens andra roman, ”Ljuset bakom ögonen”. Tragediernas skarpa kanter är nedslipade, glädjen dämpad och stilla. Men ibland längtar jag efter något rent och distinkt, efter lite syreinsläpp under filten. Och tillräckligt ofta sker det, för att ”Ljuset bakom ögonen” ska lyftas ut ur sin egen instängdhet. Här möter vi två människor ur samma familj; Helena och hennes brorson Tuomas. Familjen är densamma som i Kinnunens debut, ”Där vägarna möts” (2014, på svenska 2016), men romanen kan utan problem läsas helt fristående.

Annons
Annons
Annons