X
Annons
X
Recension

Ett transfeministiskt manifest Livet som transkvinna är i bästa fall ett skämt

Maria Ramnehills "Ett transfeministiskt manifest" talar klarspråk om behandlingen av transpersoner i samhället. Men är tillräckligt nyanserad för att inspirera och locka fram fortsatt diskussion. En typ av bok som saknats och som behövs, skriver Sebastian Lönnlöv.

Maria Ramnehill
Maria Ramnehill Foto: Jessica Segerberg

Journalisten Maria Ramnehill debuterar med ”Ett transfeministiskt manifest”. En typ av bok som helt har saknats – och som behövs. Inledningsmeningen har potential att bli ihågkommen länge: ”Livet som transkvinna i det här samhället är att – i bästa fall – vara ett skämt.” Genom exempel ur tv-serier, musik och böcker gör Ramnehill upp med en kultur där bilden av transkvinnor inte bara är nedlåtande, utan också farlig.

Många cispersoner, det vill säga de som inte är transpersoner, har svårt att förstå att en transkvinna är kvinna. Inte utklädd man. När en cisman attraheras av en transkvinna riskerar det att rubba en heterosexuell, manlig heder och triggar i värsta fall igång våld. Världen över är 20 november minnesdagen för de hundratals transpersoner som mördas varje år. I Sverige kan vi skråla med i Cornelis Wreesvijks skämtsamma “Balladen om hurusom Don Quijote gick på en blåsning" om hur han knivhögg två transkvinnor.

Maria Ramnehill

Foto: Jessica Segerberg Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X