Annons
X
Annons
X
Litteratur
Recension

Mäktig tussilago Livet som ett plockepinn

SAMTIDSSATIR. Ett psykiskt sammanbrott under en middagsbjudning blir i Maja Lundgrens nya roman en bild av den västerländska kulturens accelererande egocentricitet. Störst glädje finner Stefan Eklund i de nära relationernas virrvarr.

Maja Lundgren, född 1965 i Stockholm, är författare och verksam som översättare från engelska och franska.
Maja Lundgren, född 1965 i Stockholm, är författare och verksam som översättare från engelska och franska. Foto: LARS PEHRSON

Mäktig tussilago

Författare
Genre
Prosa
Förlag
Albert Bonniers förlag

156 s.

Huvudpersonens gamla rockband heter Kill Kurtz. Det är ingen tillfällighet. Blinkningen till Joseph Conrads civilisationskritik i ”Mörkrets hjärta” säger en del om Maja Lundgrens ambitioner med sin tredje roman, ”Mäktig tussilago”.

Med hjälp av Oscar Riktelius psykiska sammanbrott under en middagsbjudning tycks hon vilja diagnostisera den svenska samtiden – och, faktiskt, ge en bild av hela den västerländska kulturens accelererande egocentricitet, inte minst dess rädsla för det främmande.

Det är mycket att mäkta med på bara 156 sidor men Maja Lundgren gör ett synnerligen hedervärt, om än bitvis svårsmält, försök. Som romanprojekt är det spännande. Och komiskt. Maja Lundgren är en rolig författare, ofta med ett satiriskt bett.

Annons
X

Den oerhörda uppmärksamheten kring hennes förra roman ”Myggor och tigrar” (2007) färgar förstås läsningen av ”Mäktig tussilago”. Men Stockholms kulturella offentlighet kan andas ut. Här finns bara enstaka spår kvar av den häftiga kritik som Maja Lundgren då riktade mot namngivna personer. Och den här gången är formen tveklöst fiktionens, fjärran från den märkliga blandning mellan dokumentär och roman som ”Myggor och tigrar” var. Det är förresten slående hur ”Myggor och tigrar” har vuxit i litterär betydelse sedan den kom ut. Romanen i sig och de förvirrat aggressiva patriarkala reaktioner den väckte är material som kommer att räcka till många seminarietimmar framöver.

Men nu är det 2010, romanen heter ”Mäktig tussilago” och handlar om Oscar, en välmenande hemmapappa som bågnar av trycket från det nutida mans- idealet. Och som sagt, till slut brister det. Beskrivningen av middagsbjudningen det sker under är en underhållande och vass drift med någon slags vänsterliberal södermalmsmaffia som diskuterar allt från mordet på Anna Lindh till Liza Marklunds förödande inverkan på kvinnorörelsen, med samma frejdigt omnipotenta perspektiv. Här finns disparata romanfigurer som grannen Lemmy, som gillar att klä ut sig till indian, den lobotomerade Rosemary Kennedy, Oscars sambo Katarina, ett gripande kvinnoöde som snabbt hastar förbi, och så alla middagsgästerna då, elakt tecknade.

Historien återberättas av Oscar i ett samtal med en psykiater, iklädd ”manchesterbyxor och skjorta” och kallad ”Mister-hur-har-vi-det-här-då”. Återberättandet är präglat av Oscars bristfälliga psykiska status vilket också ger läsaren problem att hänga med i svängarna ibland. Flera och långa diktpassager gör inte heller läsningen lättare. Enligt vad Maja Lundgren själv har sagt i intervjuer rör det sig om men-ippeisk satir, en antik genre som blandar vers och prosa. Hur som helst, romanen vinner stort på en omläsning. När man har den avslutade texten att spegla delarna i blir ”Mäktig tussilago” helt enkelt mer förståelig.

Oscars livstrauma visar sig ha förgreningar generationer bakåt. Det problematiska förhållandet till fadern har föregåtts av en ännu mer sårad relation mellan fadern och farfadern. Det är här, i de nära relationernas virrvarr, som jag finner störst glädje i Maja Lundgrens roman. I en av dialogerna reagerar Oscar på att psykiatern använder den nötta metaforen ”livspussel”. Oscar fnittrar avfärdande och säger istället:

”Livet är ett plockepinn, sade han. Synd om dem som aldrig inser det.”

Det är en lysande replik. Begreppet ”livspussel” antyder möjligheten att livet går att konstruera som en färdig helhet. ”Plockepinn” är förstås bättre. Tar man tag i fel pinne rasar alltihop. Maja Lundgrens roman liknar också ett plockepinnspel. Det är som om hon har slagit sönder ett helt liv, ja, till och med en hel samtid. För läsaren återstår det att vandra omkring bland ruinerna och försiktigt plocka bland bråten. En spännande sysselsättning, visar det sig.

Annons
Annons
X

Maja Lundgren, född 1965 i Stockholm, är författare och verksam som översättare från engelska och franska.

Foto: LARS PEHRSON Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X