Annons

Livet på tåget inte som det var

Den som transporterat sig med tåg till och från skolan sju långa år – sex mil tur och retur – nyttjar sedan helst andra färdmedel. Det gör jag. Men häromveckan hände det sig att jag steg på igen och for till Lund.

Under strecket
Publicerad

Det har blivit annorlunda att åka tåg – särskilt om man väljer de här nya fartvidundren som nästan aldrig stannar. Man blundar och svisch så är man i Norr- köping. Där hämtar tåget andan en kort stund och sedan vidare söderut genom ett strumpgrått Östergötland och ner genom Småland. Gudrun- och Pergallrade skogar och blåfrusna björkdungar rusar förbi i rasande fart. Har inte farit så fort till lands sedan jag åkte bil med en av tidningens gamla tecknare på 70-talet.

Livet ombord på tåg har också förändrats med åren, upptäckte jag. Man känner sig till en början vilsen som en godtemplare i en spritbutik. Förr läste folk tidningar och böcker och apelsindoften låg tung i kupéerna. Utanför gröna gardiner rullade landskapet förbi. Nu klattas det på dator och talas i mobil. Kaffe i termos för den sugne. Förr var det enda som erbjöds en karaff vatten som skvalpade på väggen. Innehållet blev med tiden allt mer intressant – och odrickbart.

Annons
Annons
Annons