Annons

Livet i grottan aldrig ensamt

Solitär. Även om gemenskap är något positivt för de flesta, finns de som söker avskildhet och trivs med det. Maninna Råland bor halva året i en grotta på Gotland. Men hon känner sig inte ensam där. Det gör hon däremot i sta’n.

Under strecket
Publicerad

Maninna Råland lever halvårsvis ensam i en grotta på Gotland . Vintermånaderna tillbringar hon i sitt andra hem i Uppland.

Foto: IRIS TIITTO

Det är här hon hör hemma, menar Maninna Råland.

Foto: IRIS TIITTO

Maninna har inrett sin grotta med ljus och stenar.

Foto: IRIS TIITTO

Interiör från grottan.

Foto: IRIS TIITTO

Fick jag inte dra mig tillbaka och vara ensam skulle jag bli galen, säger Maninna Råland. Hängmattan i grottan är hennes säng halva året.

Foto: IRIS TIITTO

Efter att ha levt ett brokigt liv har maninna Råland funnit trygghet på denna avlägsna plats. – Jag kan inte slappna av till hundra procent med människor i min närhet, säger hon.

Foto: PHOTO: IRIS TIITTO

I naturen är jag trygg, säger Maninna Roland som aldrig känner sig rädd trots att hon som kvinna går omkring naken och ensam i skogen.

Foto: IRIS TIITTO

–I naturen är jag trygg. Fick jag inte dra mig tillbaka och vara ensam minst hälften av min vakna tid så skulle jag bli galen.

Nere i en slänt bland vildvuxna bigarråträd, rönnar, hallonbuskar och snår har Maninna Råland sitt sommarviste. Maninna betyder kvinna och hon bor i en grotta på Gotland. Men bara under det varma halvåret. Vintern tillbringar hon, som många andra, i hus med dusch, tvättmaskin, bredband och kaffebryggare.

Annons
Annons
Annons