Litteraturens otyglade kattdjur
Första världskriget och revolutionsstämningarna under 1910- och 20-talen satte sina tydliga spår även litteraturen. En ny studie visar hur nordiska författare tog till sig och utvecklade expressionismen.
I 1900-talets litteraturhistoria framstår expressionismen som den fräcka och utagerande tonåringen, som förtjusar med sin charm, frenesi och vitalitet. Språket får en ny och större potential, ett flow och en rörlighet som i Elmer Diktonius dikt ”Jaguaren” (1922):