X
Annons
X
Litteratur
Recension

Konsten att berätta James Wood har snäv syn på hur man bör skriva

Premium

James Wood skriver om en snäv sektor inom romankonsten som fungerar bäst när läsaren lever i samma värld som han. Kristoffer Leandoer läser en inflytelserik kritiker som inte tycks greppa litteraturens existentiella dimension.

James Wood (född 1965) har varit förstekritiker på The Guardian, är numera professor vid Harvard och skriver i The New Yorker.
James Wood (född 1965) har varit förstekritiker på The Guardian, är numera professor vid Harvard och skriver i The New Yorker. Foto: Norstedts

Man ska inte låta sig luras av den svenska titeln. (Engelska originaltiteln, ”How fiction works”, är mindre vilseledande.) Den som hoppas få lära sig berättandets hantverk kan bli besviken. Wood närmar sig litteraturen och skrivakten från andra hållet: han kommer från ett efter och inte från ett före, han närmar sig det färdiga verket för att ta reda på hur det är gjort, varför det fungerar och framför allt: varför han själv tycker att det fungerar.

Redan här springer jag till bokhyllan och plockar fram Olof Lagercrantz "Om konsten att läsa och skriva", som är skriven ur bägge perspektiven samtidigt: både från ett efter och ett före. Lagercrantz skiljer inte särskilt mellan att skriva och att läsa, för honom är det som att andas in och andas ut, lika nödvändiga delar av samma andning: att läsa är i lika hög grad en skapelseakt som att skriva.

James Wood (född 1965) har varit förstekritiker på The Guardian, är numera professor vid Harvard och skriver i The New Yorker.

Foto: Norstedts Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X