Litteraturens ansikte

Rosa fluff
på chicklitt och blottade vapen för deckare. Men sen då? Medan böckernas innehåll analyseras in i minsta detalj är paketeringen ett oskrivet kapitel – trots att
omslagen
kan avgöra om vi vill stoltsera med verket i bokhyllan eller ej. SvD reder ut varför
böckerna
ser ut som de gör.

Under strecket
Publicerad
DAN HANSSON
Foto: DAN HANSSON
Annons

Ingen har väl missat att heta storstadskvinnor kring de trettio alla bär eller lockas av stillettklackar och rosa fluff? Det är i alla fall vad förlagens marknadsavdelningar tagit fasta på när de skapat omslagen till internationella försäljningssuccéer som Jane Greenes 39-årskrisen eller Djävulen bär Prada av Lauren Weisberger. Chicklitt-estetiken är måhända mer universell, likriktad, än andra genrer. För trots att deckare slår an samma strängar oavsett utgivningsland, så är exempelvis graden av blod och blottade vapen olika på olika marknader.

En svensk succé i samma anda (som inte bara fått unga kvinnor att tatuera sig på löpande band), bygger på Stieg Larssons antihjälte Lisbeth Salanders äventyr. Larssons Millenniumtrilogi har nu sålts i över tio miljoner exemplar och sålts till nästan 40 länder – en riktig dundersuccé för Norstedts förlag alltså. Men den som tror att italienare får Män som hatar kvinnor i samma förpackning som svenskar har helt enkelt fel. Nästan alla länder skapar egna omslag.

Annons
Annons
Annons