Krönika

Kaj Schueler:Litteraturen bakom myten

Kaj Schueler

Alltför övertygade och översvallande kritiker kan döda lusten att läsa den hyllade författaren. Kaj Schueler får hjälp att knuffa på ikonen David Foster Wallace för att komma åt litteraturen.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Annons

Jag vet inte hur många gånger jag hållit romanen Infinite jest i min hand. Under senare delen av 1990-talet fanns den överallt på de stora boklådorna i New York – Barnes and Noble och Strand, till exempel. Den låg i högar till ett överkomligt pris. Jag bläddrade i den, försökte, utan lexikon, tyda titelns innebörd. Jag köpte den aldrig, skulle antagligen – i likhet med Thomas Pynchons Mason & Dixon – bara bli bokhyllefyllnad.

Men det var inte de nästan 1100 sidorna tättryckt text som egentligen avskräckte utan något betydligt mer svåråtkomligt. Med Infinite jest följde en unison kritikerhyllning och ett geniförklarande av författaren David Foster Wallace (DFW). Kult- och mytbildningen – sannolikt inget som han själv eftersträvade – blev som en glasvägg mot själva litteraturen. Texten syntes, den fanns där, men blev onåbar eftersom det skapats ett slags måste-situation: Har du inte läst den? Den är så bra, ett mästerverk…

Annons
Annons
Annons