Annons

”Ekokritiken finns – i poesin”

Siluetter av oljepumpar.
Siluetter av oljepumpar. Foto: Ping Han/Aop

Svenska poeter och författare tar visst ansvar för klimatet – men det är inte övertydligt pedagogiska berättelser som kan hjälpa oss överleva stundande naturkatastrofer, skriver Björn Kohlström i ett svar till klimatforskaren Staffan Laestadius.

Under strecket
Publicerad

Litteratur ska inte gå ideologiers ärenden. Litteratur är något som uppstår i mötet mellan en individ och en annan, i läsningens ögonblick när den skrivandes åsikt konfronterar din åsikt. Det är inget som ska schematiseras eller bli föremål för didaktiska stödinsatser, hur beaktningsvärda dessa än är.

När Staffan Laestadius i SvD 29/9 utrycker åsikten att ”kulturens arbetare” – en eufemism för författare, förmodar jag – inte tagit sitt ansvar låter det som att det helt saknas litteratur om klimatförändringar. ”Berättelserna om det postfossila livet lyser med sin frånvaro”, skriver han.

Annons
Annons
Annons