Annons
X
Annons
X
Litteratur
Recension

Spår i snön Litterärt smågodis

KORTLÄSNING De cirka 28 sidor långa novellerna i Novellix första utgivning håller kvalitet i både text och formgivning. Eva Johansson undrar dock om det verkligen är korta böcker som stressade människor vill ha.

(uppdaterad)

Spår i snön

Författare
Genre
Övrig
Förlag
Novellix

Även recension av Jens Liljestrands ”Sandhamn”, Unni Drougges ”Kärlek ända in i döden” och Maria Svelands ”Doggy monday”

Intresset för novellen som konstform har en tendens att gå i vågor. Efter 90-talets novellboom verkar genren under senare år ha legat lite i träda hos de svenska förlagen, som nog överlag betraktar den som ett i grunden olönsamt och besvärligt inslag i utgivningen. Undantag finns förstås, men de är just undantag.

Sedan en liten tid är novellen dock tydligt på uppsving igen. Nu i veckan har Sveriges Radio P1 sänt fem nyskrivna, specialbeställda noveller, förra året startade prenumerationsprojektet Brevnoveller och nyligen utkom det nystartade förlaget Novellix med sina fyra första titlar – fyra fristående noveller i pixieboksformat. Samtidigt satsar både brittiska och tyska förlag på miniböcker med bland annat just noveller, och nätbokhandeln lockar med ”novellsinglar” tänkta att laddas ner till läsplattan.

Det som förenar de här projekten är just satsningen på enstaka noveller i stället för på hela novellsamlingar. Parallellen till hur människor i dag konsumerar musik är uppenbar – allt färre köper längre ett helt album, det är nedladdning av enstaka låtar som gäller. Den bakomliggande tanken är också att en sådan utgivning bättre ska passa oss stressade nutidsmänniskor – en tanke som jag ställer mig rätt tveksam inför. Jag ser hela tiden människor som läser tjocka böcker på bussen och tunnelbanan.

Annons
X

Och varför inte lyfta fram novellen som den rika och spännande konstform den faktiskt är, snarare än som ett kulturellt snacks som man hinner trycka i sig trots ett fullspäckat schema?

Nu tror jag inte att Novellix vill förvandla novellen till en konsumtionsvara vilken som helst. Tvärtom är det uppenbart att förlaget drivs av en genuin kärlek till novellen. De fyra första böckerna vittnar om omsorg om både litterär kvalitet och om formgivning och presentation. Så här i början har man valt att satsa på fyra välkända författare, förmodligen en klok strategi, men jag hoppas att även de mindre namnkunniga ska få chansen att ge ut sina noveller i den här formen.

Starkast i den inledande kvartetten är Jonas Karlssons ”Spår i snön”, en liksom både tidlös och helt samtida berättelse om några människoöden någonstans i Norrland. Ramen är enkel – en man som med stigande oro följer spåren av ett barn i snön – men innanför ryms inte bara en laddad undersökning av utanförskapets mekanismer, utan faktiskt också ett helt litet samhälle.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    I ”Sandhamn” fortsätter Jens Liljestrand sin kartläggning av det manliga psyket, den här gången med en avdankad och inte särskilt sympatisk tennisstjärna i centrum. En långsam men destruktiv färd mot den nollpunkt där ingenting egentligen betyder något. Skickligt fångat och krypande obehagligt, inte så mycket för det som berättas, utan för jagberättarens loja och självcentrerade attityd mot omvärlden i allmänhet och mot sin lilla dotter i synnerhet.

    Maria Sveland fortsätter å sin sida att nagelfara kvinnorollen, men ”Doggy monday” är alldeles för övertydlig och platt för att engagera. När hon låter Rigmor – fel, ful och förgrämd – ta hämnd på en orättvis värld, är avsikten förmodligen att vi ska bli provocerade och/eller upprymda av Rigmors okonventionella form av uppror, men jag blir bara trött och uttråkad.

    Ett betydligt större djup erbjuder Unni Drougges ”Kärlek ända in i döden”. Det som till en början kanske ter sig som en sorts självbekännelsenovell visar sig på bokens sista sidor vara något helt annat, och plötsligt hamnar denna berättelse om förbrännande passion och häftiga uppgörelser i ett alldeles nytt ljus. Så nytt att man inte bara genast vill bläddra tillbaka och börja om, utan också leta fram en annan författares verk ur bokhyllan – och jag kommer inte att avslöja vems.

    Om jag till sist får önska mig någonting inför den fortsatta utgivningen så är det att inte alla berättelser ska behöva hålla sig till de runt 28 sidor som nu definierar en Novellix-novell. Trycktekniskt är det kanske enklare att låta alla böcker ha samma format – men det vore onekligen roligare med lite variation.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X