Annons
X
Annons
X
Litteratur
Recension

I huvudet på Bruno Schulz Litterära giganter i ångestfylld konfrontation

Maxim Biller blandar fakta och fiktion då han kryper in i författarkollegan Bruno Schulz hjärna – och föreställer sig ett ångestdrypande möte med en ondsint man som utger sig för att vara den tyska 1900-talsromanens stora mästare, Thomas Mann.

Bokvåren 2016

I huvudet på Bruno Schulz

Författare
Genre
Prosa
Förlag
Ersatz
ISBN
9789187891106

Övers: Anna Bengtsson 63 s.

Bruno Schulz verk och öde sätter gärna igång fantasin hos andra författare. Hans liv, språk- och tankevärld är som en mörk saga att ta spjärn emot. Flera är nämligen de författare som inspirerade av denna udda konstnär och författare skrivit egna verk om eller kring honom; Cynthia Ozick och Agneta Pleijel är två av dem och nu sällar sig också Maxim Biller till de djärva. Och han gör det inte helt lätt för sig.

Men först några nödvändiga ord om den judiske författaren Bruno Schulz som den 19 november 1942 mördades på öppen gata av en tysk SS-man. Han var på fel plats vid fel tidpunkt. Det var emellertid inte bara en människa som mördades, ett ofullbordat livsverk försvann med honom. Dessa förmodade mästerverk har gett upphov till spekulationer, mytologisering och stridigheter. Romanmanuskript och teckningar är försvunna för alltid, däribland en omtalad roman, ”Messias”, som i många år söktes med ljus och lykta, utan resultat.

Schulz, som föddes 1892, var en tillbakadragen man, som med undantag för misslyckade arkitektstudier i Wien, hela sitt liv stannade i den galiziska hemstaden Drohobycz (i dag västra Ukraina). Han livnärde sig som teckningslärare på ett läroverk men höll kontakt med den litterära omvärlden som flitig brevskrivare. Berättelserna i hans debutbok ”Kanelbutikerna” från 1934, var resultatet av ett intensivt brevskrivande till poeten och filosofen Deborah Vogel. Hans andra bok med berättelser, ”Sanatoriet timglaset”, utkom tre år senare.

Annons
X

Hemstadens läge i närheten av både Österrike-Ungern och Polen gjorde honom flerspråkig. Hans tyska var flytande men han skrev sina verk på polska. Således blev han också efter debuten upptagen i polska litterära kretsar och kom att brevväxla med många av den tidens främsta polska författare, bland andra Gombrowicz. Men kanske var den tyskspråkiga litteraturen – Kafka, Rilke och Mann – hans största inspirationskälla. Samtidigt är Schulz litterärt helt och hållet sin egen, hans berättelser liknar inget annat med sin paradoxala kombination av jordnära barndomsscener och högtflygande, bildrik, närmast surrealistisk fantasi.

Maxim Biller, född i Prag men sedan barndomen bosatt i Tyskland, kan sin Schulz. Svårigheten är dock idiomet och den språkliga hanteringen när man kryper in i hjärnan på sin protagonist. För en titel som ”I huvudet på Bruno Schulz” förpliktar. Hur efterlikna det som inte går att efterlikna? Biller har spänt sin fantasis båge, han balanserar mellan beskrivande prosa och det övernaturliga, även om här finns inslag som känns konstruerade. Det är en tät novell, på dryga femtio sidor, som skildrar en dag det olycksbådande året 1938.

Schulz, så som Biller tänker sig honom, har sjukskrivit sig och gömt sig i sitt källarrum. Något märkligt har nämligen hänt i hemstaden. En tysk som ser ut som och uppger sig för att vara Thomas Mann har anlänt, med långtifrån goda syften. Nu måste Schulz skriva till den han tror är den verklige Mann och berätta om hans ondskefulle dubbelgångare. Men han vill också berätta om sitt eget författarskap som han gärna vill sprida i Europa. Han plitar osäkert i sin anteckningsbok, ”Högt ärade, vördnadsvärde käre herr Thomas Mann”. Nej, för krystat, han börjar om igen innan han hittar rätt ton: ”Käre dr Thomas Mann”.

Ångesten river i honom, tankarna svävar fritt. Ljusa minnen blandas med katastrofer. Han försöker utestänga omgivningen. Kryper ihop på golvet, försöker gömma sig under skrivbordet och vägrar lämna källarrummet. Här blandar Biller fritt Schulz biografi med fiktion.

Visionerna som nedtecknas i anteckningsboken, blir allt kärvare och mörkare, för att inte säga apokalyptiska; matsalen, i hotellet där den falske Mann bor, förvandlas till ett kalt rum med duschar i taket och alla står nakna under varsin dusch. Det är som att Biller via Schulz vill ställa den tyska kulturens ljusgestalt mot den tyska historiens ondska. Men också som en konflikt inom den på många plan motsägelsefulle Thomas Mann.

Maxim Biller introduceras nu, med denna tilltalande volym, kryddad med sex illustrationer av Schulz, på svenska. ”I huvudet på Bruno Schulz” är trots sitt ringa omfång en ganska krävande berättelse. För att få fullt utbyte av den behövs inte bara vissa kunskaper om Bruno Schulz och hans författarskap utan likaledes om Thomas Mann. Ryktet säger att Biller har skrivit eller skriver på en stor roman. Låt oss hoppas, för även en kluven läsare kan se att här finns potential.

Annons
Annons
X
Annons
X