Therese Eriksson:Litterär tidsresa till ­familjen Tolstoj

Med sin bok om Lev Tolstojs dotter Masja tar Carola Hansson spjärn mot det öde som den store ryske författaren förutspådde åt sitt barn. Resultatet är en historisk biografi som samtidigt kan läsas som en roman. I kväll kan den få Augustpriset som årets skönlitterära bok.

Under strecket
Publicerad
Carola Hansson romandebuterade 1983, fick SvD:s litteraturpris 1997, och är i år Augustprisnominerad för tredje gången.

Carola Hansson romandebuterade 1983, fick SvD:s litteraturpris 1997, och är i år Augustprisnominerad för tredje gången.

Foto: Sara Mac Key
Annons

Carola Hansson tycks ha en exceptionell talang för besatthet. En särskilt uthållig förmåga att låta intresset för ett ämne bli uppslukande; febrigt, ­ivrigt, passionerat. Det är vad jag ­tänker när jag slår igen ”Masja” ­(Albert Bonniers Förlag), den nästan 600-sidiga ­boken som avslutar författarens triptyk om familjen Tolstoj. Det är över 20 år sedan ”Andrej” (1994) kom ut, den historiska romanen om Lev Tolstojs son. 15 år senare, 2009, kom ”Med ett namn som mitt”, en på ytan stillsam men mycket pulserande jakt på sanningen om Andrejs son Ilja. ”Andrej” ­nominerades till Augustpriset. Och nu – ”Masja”. Är det i kväll Carola Hanssons lidelse ska belönas med landets mest prestigefulla litterära pris?

Den börjar och slutar på samma sätt, ”Masja”. Öppningsscenen är ett förebud, men det vet inte ­läsaren då. Masja, eller Maria Lvovna, Lev Tolstojs och hustrun Sofia Andrejevnas femte barn, är på promenad med maken Kolja och några av syskonen. Plötsligt framträder fadern för hennes inre syn, intill floden, som en hägring. Masja erinrar sig hur pappan bara häromdagen sagt till sin dotter att hon har förvandlats – ”men inte till vem som helst utan till den jag en gång var”, återberättar hon. Masja är förvirrad och svimfärdig, och ledsagas hem av Kolja och läkaren Dusjan Petrovitj. En vecka senare, den 27 november 1906, dör Maria Lvovna ”Masja” Tolstoj, 35 år gammal.

Annons
Annons
Annons