Arne Melberg:Litterär befrielsekamp i Sverigeexil

Den norske författaren Karl Ove Knausgård, bosatt i Malmö, har halvvägs in i sin sensationella, självbiografiska romansvit fått kritikerna att jubla. Målet är att borra sig fram till existensens innersta kärna.

Under strecket
Publicerad

Karl Ove Knausgård.

Foto: Stig-Åke Jönsson/TT
Annons

Varje litteraturdiskussion i Norge handlar sedan hösten 2009 om Karl Ove Knausgård och hans roman Min kamp, som kom ut i tre delar under hösten och som ska avslutas med ytterligare tre delar under våren. Romanen har fått ovationer från en samlad kritikerkår, den fick genast Bragepriset (norska motsvarigheten till Augustpriset) och har nominerats till Nordiska rådets litteraturpris. Pris och nominering gäller romanens första del – det gäller med andra ord en sjättedel av den roman som författaren hävdar bara kan bedömas när den föreligger i sin helhet. Knausgård och hans roman har blivit en hype och bloggar och kvällstidningar har hakat på med ändlösa spekulationer om författaren själv, om romanens kommande delar, om namngivna personer och deras reaktioner.

Det bisarra namnet ”Min kamp” är således titeln på en roman som kommer att landa på ungefär 2500 sidor. Roman och roman ... det är också en självbiografi eller en memoar kompletterad med essäistiska reflexioner om liv och litteratur. Knausgård bryter romankontraktet genom att insistera på autenticitet och på identitet mellan författare, berättare och huvudperson. Det förefaller vara just dessa egenskaper som skakat om och imponerat på den norska offentligheten: att romanen beskriver Karl Oves verklighet utan minsta försök till fiktion, samt att den är monstruöst lång. Dessutom har vi fått veta att den har tillkommit på kort tid, småbarnspappan Knausgård påstår sig skriva tio sidor om dan mellan lämning och hämtning på dagiset i Malmö, där familjen bor.

Annons
Annons
Annons