Annons

Liten under stor yta

De blir allt fler och de finns på allt fler ställen - de fullblodsegoistiska narcissisterna. Åtminstone enligt en amerikansk psykoterapeut som kommit ut med en ny bok. Men Lena Teurnell hör till de psykologer som inte är så säkra på att antalet ökar. På ett seminarium nyligen berättade hon om sin oro över att vår tid snarare erbjuder så många narcissistiska flyktvägar, olika sätt att skydda ett svagt jag.

Publicerad

Illustration: Guje Engström

Vi har alla träffat honom eller henne; en person som sveper in i ditt liv och får dig att känna dig lika betydelsefull som hon verkar tro att hon är. Umgänget kan verka stimulerande, vare sig det rör sig om en människa som är din nya chef, din nya kärlek eller en ny tränare i ditt barns fotbollslag. Han är karismatisk, charmig och får sin omgivning att jobba hårt.
Men efter ett tag börjar du dra öronen åt dig. Verkar hon inte lite väl självupptagen? Har han någon saklig grund för sitt grandiosa jag? Varför talar hon aldrig väl om andra som är minst lika duktiga eller vackra som hon, utan är bara nedlåtande och avundsjuk?
Riktigt illa till mods börjar du säkert känna dig om du börjar ana att han bara utnyttjat dig och andra för att nå sina egna mål. Så länge du är med på hans tåg verkar han älska dig, men när du vill något för egen del eller protesterar mot hans ordning, kan du drabbas av ett besinningslöst raserianfall.
För att inte tala om hur det här känns: Hon gillar verkligen dig för att du verkar så
förstående och för att du beundrar henne. Ja, hon har inget emot att sättas på piedestal eller hylla dig. Men i lägen när du verkligen skulle behöva hennes medkänsla visar hon ingen, utan stirrar bara på dig oförstående, kanske föraktfullt. Och verkar inte skämmas över det heller.

Annons
Annons
Annons
Annons