DotternLiten strimma hopp i Ibsenskt kolmörker

Odessa Young som Hedvig.
Odessa Young som Hedvig. Foto: Mark Rogers/Njutafilms

Allt är på plats när Simon Stone förflyttar Ibsens ”Vildanden” till australisk landsbygd. Stones version är mjukare än förlagan, och mindre kategorisk, skriver Jan Söderqvist.

Under strecket
Publicerad
Annons

En välbärgad änkling som ska gifta sig ungt, en moderlös son som plötsligt ser den gamla smutsen klart och som får lust på sanningssägande och tvärdrag i tillvaron. Barndomskamraten, som lever under knappa förhållanden med fru, dotter – Hedvig! – och alkoholiserad pappa, samt ett styck skadskjuten and, och som nu ska få smaka på den där sanningen som han aldrig har frågat efter och som troligen inte heller kommer att smaka så särskilt sött. Och så den där lilla Hedvig som är den som får betala priset för de äldres förljugenhet, förbittring och oförmåga att hantera explosiv information.

Ja, ni hör ju själva. Det här är mycket riktigt Ibsens ”Vildanden”, varken mer eller mindre, varsamt transporterad till nutid och australisk landsbygd av teaterregissören Simon Stone. Och det hela är inte dumt alls.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons