Annons
Recension

Längs med gränsLite opersonligt i all sin perfektion

Under strecket
Publicerad

Längs med gräns är titeln på Eva Ribichs nya diktsamling, hennes tredje efter debuten ”Med kinden mot det gula” (1997) samt den övertygande uppföljaren ”Du är den ende mitt hjärta har velat” (2000). Sorgen efter den döde fadern stod i centrum av den sistnämnda boken, där just poesins förmåga att penetrera ett enskilt känsloläge utnyttjades maximalt – med allt vad det innebär av ambivalens och känslointensitet.

I sin tredje bok fokuserar Ribich dock på en mer abstrakt tematik – på ett sätt som gör att de nyskrivna dikterna känns rätt main stream i dagens lyriska klimat. I likhet med den förra diktsamlingen, kan denna bok sägas anta karaktären av en diktsvit. I bokens olika sektioner förflyttar sig författaren visserligen mellan olika motiv: det kan vara en fjäril eller en äng, men det kan också vara en vägg, eller vener och vävnader i människokroppen. Varje motiv belyses dock utifrån ett likartat perspektiv så till vida att flera av dikterna kontrasterar en bundenhet vid vissa överordnade strukturer mot en frihet av ett mer oberäkneligt slag. Exempelvis talas det om de sprickor som bryter mönstren i muren eller i den förstörda fjärilsvingen – mönster som tar ”sig egna vägar” och därmed fungerar som förutsättning för den skönhet som tränger fram i oregelbundenheterna eller ur förstörelsen, destruktionen.

Annons
Annons
Annons