Recension

Elegy – Skönhetens maktLite för snyggt åldrande

Under strecket
Publicerad
Annons

Titlar kan ibland vara nog så talande. Philip Roths aggressiva lilla roman från 2001 heter The Dying Animal, vilket signalerar kroppslighet, förfall och desperation, vilket i sin tur är fullt rimligt med tanke på textens temperatur och tematik. Föreliggande filmatisering bär däremot namnet Elegy, vilket klingar vackert av hjärtesorg och bitterljuvt vemod. Man riktigt hör pianots melankoliska plinkande i bakgrunden. Och här i Sverige har distributören valt att lägga till ”Skönhetens makt” för säkerhets skull.

En kongenial adaption av The Dying Animal skulle garanterat inte vara barntillåten, så mycket är säkert. Därtill är drifterna i alltför hög grad frilagda och erotiken alltför litet gosig. Poängen är inte att David Kepesh, den åldrande universitetsläraren och kulturpersonligheten förälskar sig i sin unga student, Consuela, därför att just hon är så himla vacker och speciell, vilket skulle göra problemen kopplade till åldersskillnaden extra tragiska. Utan poängen är just att Kepesh har åldrats.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons