Annons

Torgny Nordin:Linné uppdaterad för 2000-talet

Carl von Linné (1707–1778) porträtterad av Martin Hoffman 1737.
Carl von Linné (1707–1778) porträtterad av Martin Hoffman 1737. Foto: Alamy

Från pelorians ståndare till drömmar om ett mer naturtroget samhälle – Gunnar Brobergs djuplodande och välskrivna biografi över Carl von Linné, som bygger på en närmast unik kännedom om källmaterialet och Linnéforskningens allra senaste rön, är lärdomshistoria när den är som bäst. 

Under strecket
Publicerad

Carl von Linné (1707–1778), porträtt av Alexander Roslin från 1775.

Bild 1 av 1

För åtskilliga år sedan hade vi en liten oljemålning hemma på väggen som föreställde en minst sagt bisarr blomma. Toppen på den var liksom fördubblad och vriden, som om den rådbråkats av Picasso, och uppriktigt sagt var den långt­ifrån någon skönhet, tavlan alltså. Motivet var lika förbryllande som vetenskapshistoriskt intressant och kan väl bäst beskrivas som en anomali, en avvikelse från det normala.

När Linné för första gången fick syn på en sådan anomali häpnade han och det gick som en skälvning genom hela hans system och dito världsbild. Det var under en exkursion i Stockholms norra skärgård sommaren 1742 som studenten Magnus Ziöberg fann en märklig gulsporre som verkade fördubblad och vriden och dessutom hade fem och inte fyra ståndare som gulsporrar annars alltid är bestyckade med. Linné menade att det var ”icke en mindre vidunderlighet, än om en ko födde en kalf med varghufvud”, och han gav den namnet peloria, efter grekiskans ord för monster. I avhandlingen ”De Peloria” från 1744 skriver han att en fantastisk slutsats ligger i öppen dager utifall pelorian visar sig fertil, för det skulle innebära att nya växter kan bildas och att alla arter således inte skapats av Gud i tidernas begynnelse.

Annons
Annons
Annons