Linjerna börjar dansa i Walderstens ateljé

Matthew Branham, Pär Andersson och Jesper Waldersten i ”Det var inte jag. Igen” i koreografi av Kenneth Kvarnström.
Matthew Branham, Pär Andersson och Jesper Waldersten i ”Det var inte jag. Igen” i koreografi av Kenneth Kvarnström. Foto: Mats Bäcker

Måleri och dans möts i ett nytt samarbete mellan Jesper Waldersten och Kenneth Kvarnström – det är som att se en inre medvetandeström ta fysisk gestalt, skriver Anna Ångström.

Under strecket
Publicerad
Annons

Dansmåleri, tänker jag när Jesper Walderstens allt häftigare rörelser bakom glasrutan blir en eruption av rytmiska virvlar i svart – en rörlig tavla som får genklang i de tre dansarnas kroppar utanför ramen. Det är som att se en konstnärs inre medvetandeström ta fysisk gestalt, kanske under en nattsejour i ateljén då fantasin spränger gränserna och figurerna bryter sig loss och antar nya skepnader i mörkret.

”Det var inte jag. Igen” kallas detta möte där Kulturhusets danschef Kenneth Kvarnström undersöker vad som uppstår i samarbetet med konstnären och illustratören Jesper Waldersten. Om den konstellationen är ny, så är den svartskulpterande designerduon Astrid Olsson och Lee Cotter samt de tre sensibla dansarna Pär Andersson, Matthew Branham och Erik Nyberg mer bekanta i Kvarnströmsammanhang. Tillsammans skapar de ett livekonstverk, flyktigt i sin form men upphängt kring mer eller mindre allvarsamma eller nonsensartade dikter/tankar som läses av skådespelarröster samt en flödande, dov eller rytmisk musik och en koreografi tecknad av den kvarnströmska mjuksträva laddningen fortplantad från kropp till kropp.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons