Foto: Devin Wagner /AP, illustration: Staffan Löwstedt

Linas finalbidrag: En magisk novell om Madam Påfågel

En oväntad bussresa som slutar hos Madam Påfågel. I dag publicerar vi det andra finalbidraget i novelltävlingen ”Ebbas historia”. ”Jag ville skriva något spännande med magi”, säger 12-åriga Lina Westerdahl om sin fortsättning på Ebba Åkerlunds berättelse ”Spökhuset”.

SvD

Spökhuset

Pip, Pip, Pip. Väckarklockan låter i hela rummet.

– Ja, ja! Jag ska! muttrar Felicia medan hon drar täcket över huvudet. Väckarklockan fortsätter att pipa.

– Okej! Muttrar Felicia och reser sig ur sängen.

Kroppen känns tung. Hon stänger av väckarklockan och sätter på sig kläderna som ligger vid sängkanten. Det är ett par jeans, en t-shirt och en blå kofta. Felicia ställer sig framför den stora garderobsspegeln och sätter upp sitt hår i en tofs. Eftersom hon är senare än vanligt springer hon snabbt ner till köket där hennes mamma och pappa sitter och dricker sitt morgonkaffe.

– God morgon! Jag har gjort i ordning ett glas juice och en ostsmörgås, säger mamma när hon kommer in i köket.

– Tack, säger Felicia och dricker snabbt upp juicen och äter upp smörgåsen. Mobilen ringer. Felicia skyndar sig att svara. Det är Felicias kompis Lisa.

– Hej ... Jag är på väg ... Okej ... Kram, säger Felicia.

Hon tar sin väska och springer ut till bussen. Lisa sitter redan på bussen.

– Vilken tur att du hann. Annars hade du kommit försent, säger Lisa.

– Förlåt, men jag var så trött, säger Felicia.

Här är Lina Westerdahls fortsättning på novellen:

Bussen börjar sakta men säkert köra. Lisa rynkar pannan och tittar på Felicia.

– Vad är det? frågar Felicia.

– Har vi hoppat på fel buss? säger Lisa.

– Nej, vi tar alltid denna, säger Felicia.

– Men är det en ny busschaufför? undrar Lisa.

Han tittar upp och stirrar på henne i backspegeln. Hans ögon är rödsprängda och han har knappt något hår.

Felicia kollar över stolen och ser att den vanliga busschauffören inte sitter där.

– Han kanske har slutat? säger hon.

– Kanske, svarar Lisa.

När de åkt en lång bit på motorvägen svänger bussen in mot skogen. Lisa tittar sig oroligt omkring.

Bussen kör längre och längre in i skogen och Felicia börjar inse att den här vägen inte kommer ta dem till skolan.

– Ursäkta, säger Felicia till chauffören.

Han tittar upp och stirrar på henne i backspegeln. Hans ögon är rödsprängda och han har knappt något hår.

– Ja? brummar han.

– Vi ska till Västerbyskolan, säger Felicia..

– Ni ska inte dit, svarar busschauffören.

– Va?

Lisa och Felicia går sakta av bussen med rädsla i blicken. Lisa har tårar i ögonen och Felicia börjar nervöst bita på naglarna

– Ni ska inte dit! utbrister chauffören.

Busschauffören kör in vid ett hus. Det är ett stort grått hus som saknar både plankor och fönster. Utanför står en hund fastbunden vid en ek.

undefined
Foto: Leif R Jansson/TT, illustration: Staffan Löwstedt

– Så, hoppa av! säger busschauffören och öppnar dörrarna.

Lisa och Felicia går sakta av bussen med rädsla i blicken. Lisa har tårar i ögonen och Felicia börjar nervöst bita på naglarna. De går fram till hunden vid eken.

– Hej! säger Felicia och klappar hunden.

– Hej, svarar hunden.

Felicia backar.

– Kan du p-pr-prata, stammar hon.

– Ja, hurså? säger hunden.

Det blir tyst en stund tills Felicia säger:

– Men vad är detta för ställe? Vad gör vi här?

– Ni är utvalda, säger hunden.

– Utvalda? säger Lisa och höjer på ena ögonbrynet.

– Jag får inte säga mycket mer, men ni ska in i huset till Madam Påfågel, säger hunden och ler.

– Ska vi gå in där?! Aldrig! säger Lisa.

– Ni har inget val, säger hunden.

Jag får inte säga mycket mer, men ni ska in i huset till Madam Påfågel.

När Lisa och Felicia gått in i huset blir de förvånade. Allting är stort och fint med guldmöbler, vackra tapeter och familjefoton på väggarna. Lisa ler och tittar sig omkring. Det finns en spiraltrappa i silver i mitten av hallen.

– Ska vi gå upp? säger Lisa.

– Ja.

– Det här ser ju ut som ett spökhus! utbrister Felicia.

– Jag håller med, instämmer Lisa.

Framför dem finns en korridor med en smutsig matta längs med golvet. Det finns bara en dörr. Felicia och Lisa går in genom den. Där finns två soffor med ett bord emellan, och på soffan sitter en dam. Damen har en klänning med påfågelmönster och brudslöja på huvudet. Hon vänder på huvudet och ser Lisa och Felicia.

– Är du Madam Påfågel? frågar Lisa.

– Ja.

– Men vad vill du? säger Felicia.

– Jag kommer att spå er. Förhoppningsvis kommer någon av er vara den rätta arvtagaren till kulan. Jag är ju snart död.

Hon tar fram en glaskula ur en låda från bordet framför henne.

– Sätt er ner en i taget så ska jag spå er.

Lisa går fram till soffan mittemot.

Tills sist skakar Madam Påfågel på huvudet.

– Jag ledsen, säger hon.

Sedan vänder hon blicken och tittar uppmuntrande på Felicia.

– Men du kanske? säger hon.

Felicia byter plats med Lisa. Kulan fylls av ett stort grönt sken, lite som ett norrsken. Madam Påfågel ler brett.

– Jag har funnit dig! utbrister hon.

Felicia vet inte vad hon ska säga.

– Du vet om att du har fantastisk potential? Du kan få mycket makt och pengar med den här, säger Madam Påfågel.

– Men varför ska jag ens ha den? säger Felicia.

Jag är den enda spådamen kvar på hela jordklotet. Som är äkta alltså, inte bara en sån som finns på cirkusar.

– Jag är den enda spådamen kvar på hela jordklotet. Som är äkta alltså, inte bara en sån som finns på cirkusar. Du måste hålla kvar våran kraft! Förstår du

– Ja, jag tror det, svarar Felicia.

– Här, säger Madam Påfågel och sträcker fram glaskulan.

Felicia tar emot den tunga glaskulan. Hon granskar den noga.

– Vad ska jag göra nu? säger hon.

– Bussen kommer snart och kör er till skolan. Du får inte visa kulan för någon! Kom ihåg att du är sist kvar. Vad du vill göra med kulan är upp till dig, men tänk på att hitta arvtagaren när du blir gammal. Spåkulan hjälper dig med det, svarar Madam Påfågel.

Madam Påfågel skickar ut tjejerna igen. Så fort bussen kommer hoppar de på. Busschauffören ler när han ser Felicia bära på glaskulan. Sedan åker de tillbaka med sin hemlighet bevarad i minnet.

Av Ebba Åkerlund och Lina Westerdahl

”I vanliga fall skriver jag några gånger i veckan”, säger Lina Westerdahl som har skrivit novellen om Madam Påfågel.
”I vanliga fall skriver jag några gånger i veckan”, säger Lina Westerdahl som har skrivit novellen om Madam Påfågel. Foto: Privat
Ebba Åkerlund dog i terrordådet i Stockholm för två år sedan. För att hedra Ebba startade SvD Junior och ”Ebbas änglar” novelltävlingen ”Ebbas historia”.
Ebba Åkerlund dog i terrordådet i Stockholm för två år sedan. För att hedra Ebba startade SvD Junior och ”Ebbas änglar” novelltävlingen ”Ebbas historia”. Foto: Privat
Foto: Leif R Jansson/TT, illustration: Staffan Löwstedt Bild 1 av 3

”I vanliga fall skriver jag några gånger i veckan”, säger Lina Westerdahl som har skrivit novellen om Madam Påfågel.

Foto: Privat Bild 2 av 3

Ebba Åkerlund dog i terrordådet i Stockholm för två år sedan. För att hedra Ebba startade SvD Junior och ”Ebbas änglar” novelltävlingen ”Ebbas historia”.

Foto: Privat Bild 3 av 3