Annons
X
Annons
X
Litteratur
Recension

De polyglotta älskarna Lina Wolff prövar sympatins gränser

Ellinors första trevande nätdejt drar in henne i en grym maktkamp full av språkförbistringar. Lina Wolffs bitvis obehagliga roman prövar sympatin till dess gräns och väcker en lång rad frågor, skriver Josefin Holmström.

Lina Wolff är född 1973. Hon debuterade 2009 med novellsamlingen "Många människor dör som du". Hennes andra bok, romanen "Bret Easton Ellis och de andra hundarna" (2012), belönades med tidningen Vi:s litteraturpris och nominerades till Sveriges Radios romanpris.
Lina Wolff är född 1973. Hon debuterade 2009 med novellsamlingen "Många människor dör som du". Hennes andra bok, romanen "Bret Easton Ellis och de andra hundarna" (2012), belönades med tidningen Vi:s litteraturpris och nominerades till Sveriges Radios romanpris. Foto: Privat
Bokhösten 2016

De polyglotta älskarna

Författare
Genre
Prosa
Förlag
Albert Bonniers Förlag
ISBN
9789100156626

291 s.

Det här är ingen dussinroman, det är det första. Ibland stöter man på böcker som mycket tydligt har flera bottnar, som öppnar sig utåt eller nedåt, och även om man inte kan tillgodogöra sig allting på en gång så vet man att det finns där. Så är det med ”De polyglotta älskarna”, Lina Wolffs tredje bok. Den är svårrecenserad, av den enkla anledningen att jag egentligen hade velat gå och tänka på romanen under en längre tid innan jag försökte beskriva den. Men låt gå.

Handlingen är ytligt sett enkel. Berättelsen börjar med Ellinor, som försöker hitta den rätte. Hon bestämmer sig för att börja nätdejta, trots att hon aldrig vetat ”hur man sålde sig i skrift”. Till slut landar hon i den kortfattade annonsen ”Jag är trettiosex år gammal och söker en öm, men inte alltför öm, man”. Den som svarar henne är Calisto, en svårmodig litteraturkritiker. I hans hus vid havet i Stockholms skärgård blir Ellinor kvar, trots att det snart går upp för henne att han har både våldsamma tendenser och en blind hustru. Men det viktigaste för Calisto är ”manuskriptet”, skrivet av författaren Max Lamas som Calisto beundrar mer än någon annan. Han har fått i uppgift att läsa igenom det, men den enda kopian ligger som en oåtkomlig relik i hans arbetsrum. Detta manuskript visar sig vara centralt för hela berättelsen.

Lamas roman handlar om Lucrezia, dotter till den sista markisinnan i Rom, och hennes mor och mormor. Den handlar också om Max kärlekslösa äktenskap och den älskarinna han träffar på ett konferenscenter och så småningom förgör. Mest av allt handlar den, och ”De polyglotta älskarna”, om språk och längtan efter språket. Max drömmer om en kvinna som kan tala alla hans språk och Ellinor letar efter ett slags kroppens alfabet; hon tänker ständigt på sin första kärlek Johnny som lärde henne att slåss och därmed att uttrycka sig. Språket utgör gränssnittet mellan två människor, och därför är det av allra yttersta vikt för människans existens. Max Lamas förknippar särskilt kvinnor med ”alla typer av gränstillstånd” och ger dem därmed en märkligt upphöjd position.

Annons
X

I relation till dessa föreställningar bejakar Lina Wolff det traditionella maskulina och feminina binärförhållandet, vilket är uppfriskande. Utgångspunkten är att det mellan män och kvinnor råder språkförbistring; men detta är också en skiljelinje som går mellan skrivande och läsande människor. Här finns tankegods från psykoanalysens barndom, från Michel Houellebecq och till och med Stephen King, som tjänar som ett slags fulkulturens motpol i berättelsens diskurser kring elitism. Calisto förvarar sin Houellebecqsamling på andra raden i bokhyllan och där hittar Ellinor dem, Ellinor som aldrig läser och inte vet vad ”polyglott” betyder. Men hon blir fascinerad av den groteske författaren, vars alster hon blandar med dokumentärserier på tv:n i Calistos ensamma hus. Houellebecq är ”ett äckel, men ett intressant äckel”.

På många sätt är det här också en äcklig roman. Personerna beter sig vulgärt, ibland utstuderat grymt. Den som befinner sig längst bort från skrivhierarkins centrum – det vill säga Ellinor – är den mest sympatiska. Hon beskrivs som ”prosaisk”, och utgör något slags länk till verkligheten. Ellinor, Calisto, den blinda hustrun, Max Lamas, markisinnans familj och den bittra konferensälskarinnan går om varandra och speglas i varandra, definieras i relation till varandra på ett intrikat och märkligt sätt.

”De polyglotta älskarna” är en roman om makt, kanske om ondska, möjligtvis även om kärlek. Det är också en betraktelse över vad författargärningen egentligen innebär, och särskilt en betraktelse över hur kvinnor porträtteras i litteraturen. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om den här boken, men det var länge sedan jag läste något så annorlunda, så krypande, så egensinnigt. Det här är en roman man inte bara läser (trots att den är elegant och lätt skriven) utan även studerar. Den prövar sympatin till dess gräns och väcker en lång rad frågor. Ja, det här är en bok man minns.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se
    Annons
    Annons
    X

    Lina Wolff är född 1973. Hon debuterade 2009 med novellsamlingen "Många människor dör som du". Hennes andra bok, romanen "Bret Easton Ellis och de andra hundarna" (2012), belönades med tidningen Vi:s litteraturpris och nominerades till Sveriges Radios romanpris.

    Foto: Privat Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X