X
Annons
X
Recension

Saragasso Lina Nyberg - Saragasso

Senaste nytt från Västra Orminge. Eller "Snake City West" som det heter i en av Jonas Kullhammars tidiga kompositioner. I höst är det fyra år sedan den då 22-årige tenorsaxofonisten kom med sin debut-cd "Salut" på eget bolag, Moserobie i Orminge. Det alerta lilla bolaget går mot sin 27:e utgåva och blev årets skivbolag 2003 i jazzradions omröstning.
Ny på Moserobie är sångerskan Lina Nyberg med sin tionde skiva
"Saragasso". Ingen av Lina Nybergs skivor är den andra lik. Musikerna är visserligen desamma här som på den lyriska fjolårsskivan "Time", men nu är hon påfallande experimentell när hon ger sig ut på musikaliska äventyr. (Min omedelbara tanke går till en sångerska som Karen Mantler, dotter till pianisten Carla Bley.)

När pianisten Mathias Landaeus understryker djärvheten, på Fender Rhodes; kan det låta som en skrikande gris ( jag säger det som någonting positivt). För att börja med avslutningsspåret "Good morning" av Arthur Freed och Nacio Herb Brown, ur filmen "Singin‘ in the rain" – det är morgonscenen med Gene Kelly, Donald O‘ Connor och Debbie Reynolds som varit uppe hela natten. Lina Nyberg börjar med versen (som man sällan hör) till "Singin‘ in the rain": "Why am I smiling and why do I sing? Why does september seem sunny as spring?", för att gå över till "Good morning", som en aubade, en euforisk morgonhymn, färgad av livslust.
Avslutningen blir en början med sin rörelse framåt i tiden. Förväntansfullt öppnar hon sig mot den löftesrika nya dagen, tvivlets dimridåer skingras.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X