Recension

Lilla Anna och Långa FarbrornLilla Anna och Långa Farbrorn

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Annons

”Lilla Anna och Långa Farbrorn” består av sju nya filmer för de yngsta – dagisklassen på pressvisningen njöt i fulla drag av skämt som ”farbrorn får en burk färg i huvudet”. Bättre jobbat än på förra årets ”Var inte rädd, Långa Farbrorn!” alltså, där merparten var gamla Spöket Laban-filmer. Här har tre regissörer från Per Åhlins Pennfilm, inklusive Åhlin själv, utgått från Inger och Lasse Sandbergs böcker om Anna och hennes långa vän, skapad ur ett tydligt barnperspektiv: Långa Farbrorn är ett litet barns idé om en barnslig vuxen som alltid har tid och kan kompensera barnets fysiska begränsningar med magiskt långa armar. Lilla Anna vågar mest, så hon får bestämma och hjälpa – bra när ens föräldrar inte uppskattar att man vill ”hjälpa till”. Jämfört med bioaktuella ”Liten skär och alla små brokiga” svänger det inte direkt om den här filmen, men tydligheten tilltalar.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons