Lilja 4-ever i kampen mot sexslaveri i Moldavien

CAHUL
Svenska Marielle Sander-Lindstrom har tagit Lilja 4-ever till Moldavien. Den används nu som främsta vapnet i upplysningen mot trafficking. SvD var med på en filmvisning i Cahul och mötte en påtagligt berörd publik.

Under strecket
Publicerad
Unga militärer på väg till visningen av Lilja 4-ever.

Unga militärer på väg till visningen av Lilja 4-ever.

Annons

Lilja 4-ever är inte bara en film här i Cahul, utan verkligheten rakt nedstigen i Kulturpalatset. Publiken trängs för att komma in i salongen. Det är en övervägande ung publik, mest tjejer, men också killar och några plutoner bassar från militärförläggningen som tränger ihop sig längst upp i ett hörn.
Det har inte visats film i det slitna kulturpalatset sedan 1991.
– Det var för kommunistpartiets regionala kommitté, säger vaktmästaren. En komedi, ler han.
Dörren till hallen utanför öppnas och stängs ideligen och efter tjugo minuter är gången igenproppad av stående besökare.
Direkt efter sista scenen reser man sig snabbt och störtar mot utgångarna. Killarna flinar förläget, flickorna går tysta och några av de lite äldre kvinnorna, kanske mammor och lärare, har tårar i ögonen.
16-åriga Alina Matei såg filmen med sin lärarinna från skolan i Cahul, Elena Climent, som är lärare i biologi och kemi.
– Vilken film, säger Alina. Den berörde en verkligen.
– Det är så sorgligt, säger 26-åriga lärarinnan Elina Climent. Filmen får en att tänka. Landet är fattigt, men ändå måste man tänka sig noga för innan man åker.
Bredvid står chefen för Cahuls kulturpalats Svetlana Guslikova. Det är hon som har fått hit filmvisningen. Hon såg Lilja 4-ever på en rysk kanal och tänkte att den måste ungdomarna få se här i Cahul.
Den naiva frågan varför då?, besvarar hon med:
– Hur kan du ställa en sådan fråga. Man måste ju varna de unga. Det som händer i filmen är vanligt här omkring. Några i publiken har säkert till och med varit med om det.

Annons

Lukas Moodyssons film Lilja 4-ever har blivit det främsta vapnet mot trafficking i Moldavien. Och orsaken till att den överhuvudtaget visas här börjar vid köksbordet hemma hos en svensk familj i huvudstaden Chisinau. Där satt Carl-Magnus Lindström, då Sidas representant i Moldavien och hans fru Marielle, chef för IOM, (International Organization for Migration) ett delvis EU-finansierat FN-organ som bland annat arbetar mot trafficking.
– Efter att Calle såg filmen i Sverige tyckte han att den måste visas i Moldavien på TV så att den når de fattiga som inte har råd att gå på bio, säger Marielle Sander-Lindström. Själv såg jag möjligheterna att använda den för IOMs arbete mot människohandel. Jag tog kontakt med Memfis Film i Stockholm för att höra mig för om inte IOM kunde köpa rättigheterna för Moldavien rakt av.
Det kunde man, via Russian Report i Moskva. 5000 dollar kostade de moldaviska rättigheterna i fem år. Svenska Läkarmissionen betalade notan.
– Det blev billigt eftersom den ryska distributören inte tänkt visa filmen i Moldavien. De trodde att det inte skulle finnas något intresse.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons