Annons

Monsieur VenusLika upphetsande som en pilsnerfilm

Den naiva arbetargossen Jacques Silvert liknas i Rachildes roman vid Tizians gåtfulla ”Venus av Urbino”.  Med sitt mörkröda hår, sina fuktiga ögon och sin barnsligt släta hud  är han  begärsobjektet förkroppsligat.
Den naiva arbetargossen Jacques Silvert liknas i Rachildes roman vid Tizians gåtfulla ”Venus av Urbino”. Med sitt mörkröda hår, sina fuktiga ögon och sin barnsligt släta hud är han begärsobjektet förkroppsligat.

Sockergris och för bövelen. De ålderdomliga ordvalen i översättningen av ”Monsieur Venus” drar ner upplevelsen. Men också avsaknaden av hängivelse i en roman som mer blir av en snabbkurs i fransk sekelskifteserotik, tycker Lyra Koli.

Under strecket
Publicerad

”Monsieur Venus” av Rachilde.

Bild 1 av 2

Rachilde (Marguerite Eymery) 

Foto: Otto Wegener/ TT Bild 2 av 2

En dominant adelskvinna i manskläder formar en fattig yngling till sin älskarinna. Så kan handlingen i ”Monsieur Venus” sammanfattas, den franska symbolistförfattaren Rachildes (1860 – 1953) genombrottsroman från 1884. Men ingenting i den här fascinerande erotiska romanen är riktigt så formelartat. Narrativet är på samma gång obönhörligt och ryckigt, och karaktärerna är nyanserade stereotyper.

Den naiva arbetargossen Jacques Silvert är begärsobjektet förkroppsligat. Han tror sig vara konstnär, men excellerar i att framställa artificiella blommor. I romanens oförglömliga första scen sitter han och arbetar i den sunkiga vindskupan, med en girlang över skjortan – ”stora rosor i köttfärgad satäng och granatrött sammet – som gled upp mellan hans ben och slingrade sig hela vägen upp till axlarna och rullade ihop sig kring kragen”. Med sitt mörkröda hår, sina fuktiga ögon och sin barnsligt släta hud är han oemotståndlig, och liknas vid Tizians gåtfulla Venus av Urbino. Hans kvinnlighet framstår växlande som essens, projektion, förförelsekonst och ofrivillig längtan.

Annons
Annons
Annons