Annons
Recension

Ligg med migLigg med mig

Uppdaterad
Publicerad

Medan unga män i norsk film lider av psykiska problem och/eller hybris, är de unga kvinnorna – med undantag för huvudpersonen i Margreth Olins heroinsnyftis Engelen – desto stabilare. Allt de vill är att ligga med någon, så fort som möjligt. De planerar omsorgsfullt hur de ska bli av med oskulden i armarna på någon söt och tafatt kille som de och deras förslagna tjejkompisar har spanat in såsom hungriga lejon spanar in antiloper. Eller så är det bara för att Ligg med mig till tonen är så lik föregångaren i den här kategorin ungdomsfilmer, Bara Bea (2004) av Petter Naess, som jag ser det här som en typisk norsk genre.

Ligg med mig, som gav Jannicke Systad Jacobsen manuspris i Tribeca, utspelar sig i en liten håla, passionerat hatad av 15-åriga Alma och hennes två kompisar.

Annons
Annons
Annons