Annons

Edvard Hollertz:Liemannen går i kohagen

Malin Sundin, bonde och författare till boken "Spilld mjölk".
Malin Sundin, bonde och författare till boken "Spilld mjölk". Foto: Joakim Ståhl
Under strecket
Publicerad

Edvard Hollertz möter Malin Sundin och Mattias Hult.

Foto: Joakim Ståhl Bild 1 av 1

”Jag gör så att blommorna blommar, jag gör hela kohagen grön”, sjunger lilla Ida i sin sommarvisa. I den filmatiserade scenen ur Astrid Lindgrens barnbok hörs kornas råmanden samtidigt som Ida och hennes bror Emil går genom kohagarna.

De blomsterbärande ängarna är inte bara sinnebilden för svensk sommar, där börjar också berättelsen om svensk mjölk. Korna betar hagens gräs som i djurens kroppar omvandlas till mjölk. Från böndernas kor går mjölken till mejeriet. Där produceras konsumtionsmjölk, ost, smör, grädde och mjölkpulver.

Förra året lade 272 mjölkgårdar ner, hittills i år har 87 försvunnit.

Idylliska kohagar har varit en tacksam bildsättning för mejerierna. År 2004 genomfördes en reklamkampanj för att förtydliga sambandet mellan betande kor och de biologiskt rika ängsmarkerna. Avsändare var bondeägda mejerijätten Arla, som enligt Konkurrensverket (2015) tar emot mer än 70 procent av all svensk mjölk. Från vägarna såg semesterfirare skyltar med texten: ”Svensk mjölk ger öppna landskap” och ”Här växer mjölk i stället för skog”.

Annons
Annons

Edvard Hollertz möter Malin Sundin och Mattias Hult.

Foto: Joakim Ståhl Bild 1 av 1

Uppmärksamma trafikanter kan nu iaktta en förändring. På flera platser växer landskapet igen. Skogen tar över och det talas om mjölkkris. Förra året lade 272 mjölkgårdar ner, hittills i år har 87 försvunnit.

För att få en bild av situationen ringde jag en lantbrukare som driver en av landets största mjölkgårdar. Han vill inte medverka med namn. Rösten var trött, han berättade att ”det går väldigt tungt”. Hans familj jobbar nästan tolv timmar om dagen, hela veckan, tolv månader om året. Ändå går verksamheten med förlust. ”Det hjälper inte hur bra man än är”, sade han.

Att mjölkbönderna är i ekonomisk och personlig kris blir tydligt i boken ”Spilld mjölk” från år 2015. Boken är skriven av mjölkbonden Malin Sundin och en anonym lantbrukare, vars båda olika livsöden utgjort grunden för berättelsen. Den okända medförfattaren beskrivs som en av många vars tid som mjölkbonde är över.

I ”Spilld mjölk” förstörs lantbrukarens familjeliv, företag och gård, allt som en följd av det låga mjölkpriset. Sedan boken skrevs har priset fortsatt att falla. Under de första fem månaderna 2016 har Arlas snittpris legat på 2,53 kronor per kilo mjölk. Enligt en studie av European Dairy Farmers behöver en svensk snittmjölkgård cirka 3,50 kronor för att fullt ut täcka kostnaderna.

Malin Sundin driver med sambon Mattias Hult en familjegård i Orsa, Dalarna. Med boken hoppas hon kunna bidra till en mer realistisk syn på böndernas förutsättningar, främst de ekonomiska.

Edvard Hollertz möter Malin Sundin och Mattias Hult.
Edvard Hollertz möter Malin Sundin och Mattias Hult. Foto: Joakim Ståhl
Annons
Annons

– Vi skrev boken för att vi vill berätta om vår verklighet. Man tror ju att bondeyrket är ett fritt yrke. Att vädret är det enda som påverkar. I grunden handlar det om att vi måste kunna få en lönsamhet, det är det som avgör om företagen blir kvar, och om vi kan köpa den här nya lagårdsdörren eller nya maskinen. I dag har vi för få bönder i Sverige som kan klara den likviditeten.

Krisen har ändrat förutsättningarna för Malin och hennes kollegor. Orsakerna till krisen är flera. Det låga mjölkpriset är ett resultat av att det produceras mer mjölk än vad som efterfrågas i världen. Rysslands importstopp på mejeriprodukter år 2014 minskade möjligheterna att exportera europeisk överproduktion. År 2015 avskaffades också mjölkkvoterna inom EU, som reglerade hur mycket mjölk som varje land fick producera. Det har fått en del länder att öka produktionen. Men inte Sverige, som har naturligt goda förutsättningar för mjölkproduktion.

I stället slås svenska gårdar ut. Kostnaderna är högre och villkoren tuffare här jämfört med konkurrensländerna i EU. Det beror på ett mer omfattande djurskydd, högre diselskatt, och generellt högre kostnader för arbetskraft, maskinerna och byggnader. Upplevelsen av myndighetsutövningen påverkar också. Att säkerställa hög livsmedelskvalitet är viktigt, men inspektioner kan utföras på olika sätt och med olika attityd.

Även om Lantbrukarnas riksförbund och många med dem konstaterat att svensk mat har stora mervärden går det inte att få utväxling för det i den svenska mjölkbranschen. Eftersom Arla har satt ett fast mjölkpris för hela EU är det svårt att omvandla svenska konsumenters betalningsvilja till inkomster för lantbrukarna.

Annons
Annons

I dag finns ett antal mindre mejerier som tar ut några extra kronor, som Sju gårdar i Uppland och Sänkdalen i Östergötland, vilket visar att det finns konsumenter som är beredda att betala mer för svensk mjölk. De gårdar som inte levererar till den typen av mejerier går nästan alla med förlust, och upprätthåller verksamheten genom att lantbrukarna jobbar i princip gratis, belånar sina fastigheter och hugger och säljer sin skog.

Tänk på vad tidigare generationer har gått igenom för mig.

Trots svårigheterna vill Malin Sundin ändå inte sätta på sig någon offerkofta.

– Vi är inga offer, vi har valt det själva, säger hon bestämt. Att hon och många andra bönder fortsätter givet de nästan omöjliga förutsättningarna är tillsynes märkligt. Malin förklarar; livsstilen och det längre tidsperspektivet väger tungt.

– Vårt tidsperspektiv är 3, 10, 20, 30 eller 100 år. Ta det gamla talesättet om förvärvaren, förvaltaren och fördärvaren. För bönder pendlar det mellan de två första. Ta mig som exempel. Jag gick med mina föräldrar och lärde mig och såg vad de gjorde. När jag sedan fick förvärva gården var jag redan inne i förvaltningen.

Tanken på att behöva sluta med kor och sälja gården är svår, berättar hon.

– Bara de som har vuxit upp på en gård kan nog föreställa sig den känsla vi bär på. Tänk på vad tidigare generationer har gått igenom för mig. Skulle allt deras och mitt jobb vara förgäves? Jag vet inte om jag skulle klara av att bo kvar hemma och se beteshagarna utan djur. Det blir mitt fel, min skuld. Jag tänker på vad min morfar skulle säga.

Hon har svårt att hålla tårarna borta.

Det närmaste politiker, Arla och branschen kommit en lösning verkar vara att låta liemannen hållas. När tillräckligt många bönder lagt ner är förhoppningen att det minskade utbudet drar upp priset. Det är riskabelt eftersom det innebär att utländsk mjölk kan ta viktiga marknadsandelar i Sverige. Ju fler svenska Arlabönder som lägger ner desto mindre blir även Arlas ägarkoppling till Sverige. Nu är den nere på en fjärdedel.

Det är märkligt att Arlas svenska medlemmar ännu inte tydligt har krävt ett nationellt mjölkpris av kooperativet som fortfarande bär ett svenskt namn. Görs inget är risken att berättelsen om svensk mjölk börjar och slutar i kohagen.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons