X
Annons
X
Recension

Liedman låter oss inte komma riktigt nära

Att ägna sig åt idé- och lärdomshistoria måste vara som att zooma ut med någon av internets fantastiska kartfunktioner: från sitt eget hus kan man höja sig till den nivå där hela kvarteret syns, till stadsdelen, regionen, landet, världsdelen... Man ser sin egen plats i universum, och man hisnar. Idéhistoria tycks vara något liknande i tankens och vetenskapens värld. Varje forskare studerar ivrigt sin egen lilla knapp, den som han själv har funnit, analyserar och klassificerar med tillämpning av samtidens knappologiska metoder, men idéhistorikern, han får zooma ut och titta på knappologien som sådan, se hur dess teo­ri och metod hänger ihop med grannvetenskapernas, hur olika discipliner har utvecklats ur varandra genom tiderna, hur det går till att reflektera över verkligheten – betrakta hela tankelandskapet i dess svindlande totalitet.

Liknelsen är min, inte Sven-Eric Liedmans, men den kommer för mig vid läsningen av hans memoarbok, där han berättar om en tidig, ångestfylld upplevelse av instängdhet i jaget, det tillfälliga.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X