Annons

Ivar Arpi:Liberalism i ett fredsskadat Sverige

Under strecket
Publicerad

Jan Björklund i högform.

Foto: Henrik Montgomery/TT / TT NYHETSBYRÅN Bild 1 av 1

Om länder vore patienter så vore Sverige ett särskilt märkligt fall. Vi uppvisar vissa, för andra länder, ovanliga symptom. Den två hundra år långa freden har gjort att vi tar vår trygghet och frihet för given. Den eviga freden är inte bara en utopi för oss svenskar – det är något vi har levt med i två hundra år. Vi är därför något så unikt som fredsskadade. Man tänker på en gris som varje dag i tusen dagar får mat. Dag 1001 vaknar grisen och förväntar sig mat som vanligt, i stället tas den till slakt.

Och om man ändå ska dra paralleller till djurriket är det kanske Nya Zeelands fauna som ligger närmast till hands för att förstå Sverige. Eftersom ön ligger så långt från alla andra kontinenter blev det fåglar som befolkade hela näringskedjan. Många av dem förlorade med tiden sin flygförmåga, eftersom inga rovdjur hotade dem. Sedan kom européerna dit. Vet ni vad som händer när en tjock vaggande fågel som inte kan flyga träffar en katt? Katten blir mätt.

I sitt Almedalstal är Jan Björklund glasklar i sitt påpekande av detta. Vi har blivit bekväma av att leva i illusionen av att freden är evig. Det är inte bara ett retoriskt strålande tal, utan även ett av de bästa rent innehållsmässigt. Det är till exempel det talet som tydligast tar upp försvarsfrågan och dessutom gör att den känns närvarande:

Annons
Annons

Jan Björklund i högform.

Foto: Henrik Montgomery/TT / TT NYHETSBYRÅN Bild 1 av 1

”Nu har det gått 18 minuter sedan jag började tala. Om två ryska bombplan hade lyft från sin bas i Kaliningrad när jag inledde mitt tal så hade de nu kunnat vara i luftrummet ovanför Almedalen och vi hade sett dem med blotta ögat. 18 minuter. Längre än så är inte avståndet. Glöm aldrig det. Och jag tänker igen: Vår frihet är värd att försvara.”

Det är den 5:e juli i dag, men bitvis låter Björklund som om detta vore Sveriges eget "fourth of july". Att tala ur skägget, som Björklund har odlat under sommaren, och tydligt stå upp för Sveriges oberoende gentemot Ryssland, det är något fler borde göra. Eller som Björklund säger: ”Det finns inget större hot mot liberala värden i Europa i dag än Putins Ryssland.”

Jan Björklund i högform.
Jan Björklund i högform. Foto: Henrik Montgomery/TT / TT NYHETSBYRÅN

För att återgå till sjukhusliknelsen. Ett annat symptom som Sverige uppvisar är att den trygghet som finns – i synnerhet på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden – bara kommer insiders till del. En allt större del av den svenska samhällskroppen står utanför. De rödgröna skapar VIP-biljetter för några få på insidan, och lämnar resten utanför. Jan Björklund går till storms mot samhällets särintressen: bland annat LO, LRF och bostadsmarknadens regleringar. Man kan se det som en förtäckt kritik av hur Moderaterna under Fredrik Reinfeldt i princip hade en socialdemokratisk linje vad gäller särskilt arbets- och bostadsmarknaden. Man ville inte rucka på arbetsrätten, kollektivavtal eller hyresregleringen. Detta eftersom man inte vågade utmana de stora intresseorganisationerna, eftersom stora delar av medelklassen har egenintresse av att bevara sina trygga avtal och regler även om de längst ned i samhället missgynnas. ”Det som skulle ge trygghet skapar otrygghet”, säger Jan Björklund. Mer träffande vore nog att säga att den enes trygghet skapar otrygghet för den andre. Frågan är om Folkpartiet kommer att få med sig Anna Kinberg Batra på den här punkten. De nya Moderaterna skulle behöva bli lite mer gamla i de här frågorna. Kanske såg vi en början till en sådan omsvängning i Kinberg Batras tal när hon pratade om det nya utanförskapet.

Detta var veckans kanske bästa tal. Jan Björklund stakar här ut en tydlig liberal linje för Folkpartiet inom de områden där det behövs som mest: arbetsmarknaden och bostadsmarknaden. Om han menar allvar, och har kraft att sätta bakom, kan detta bli en av de stora konflikterna inom svensk politik. Igen.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons