Annons

Fredrik Svenaeus:Levinas sökte ny grund för humanismen

Filosofen Emmanuel ­Levinas är ämnet för en avhandling av Carl Cederberg – den första i Sverige. Arbetet bjuder en tolkning av humanismen som lägger tyngdpunkten vid medmänniskans, den andres, ”behov av mig” snarare än hans ”oberoende från mig”.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Oberoende är moralens grund, åtminstone sedan upplysningens gryning. Bygget kan ta sin utgångspunkt i fria självägande individer som sluter kontrakt med varandra, eller i ett Kantianskt erkännande av den andra människans förmåga att inse det påbjudande i vissa plikter varigenom vi kan leva anständigt tillsammans, i bägge fallen hamnar erkännandet av andras autonomi, deras rätt och plikt att självständigt fatta sina beslut, i botten av moralfilosofin. Autonomi betyder ju just att ”sätta sin egen lag”.

Upplysningens självmäktiga subjekt är en revolt mot traditionens makt, vare sig det handlar om religiösa dogmer, bördsprivilegier, rasism eller könsförtryck. Bara de åsikter och principer som kan motiveras med förnuftsargument i det fria samtalet mellan likar erkänns. Vi bryr oss bäst om andra människor genom att försöka göra dem självständiga, sådan är upplysningens humanism. Humanismen är förvisso äldre än upplysningen och det människoideal som den företräder kan kopplas till andra källor, som det humanistiska bildningsprojektet från renässansen, eller det kristna kärleksbudskapet i nya testamentet, men alltsedan det sena 1700-tal där upplysningen bryter igenom har förnufts- och oberoendeidealet varit tongivande.

Annons
Annons
Annons