Recension

Älskar dig för evigtLevande, varm och sorgsen

Publicerad
Annons

Susanne Biers produktion är förbryllande ojämn; hon har under senare år varvat krystad styltighet i Pensionat Oskar och Livet är en schlager med utsökt tonträff i en lyckad relationskomedi som Den enda rätta. Snarare än en personlig stil kanske man kan tala om en utpräglat katalytisk förmåga: istället för att göra materialet till sitt eget, lyfter hon fram, spelar ut och förstärker dess ursprungliga kvaliteter och egenheter på gott och ont. Hon saknar förmåga att omvandla, möjligen också att urskilja, det fadda och fjantiga, medan hon däremot har utomordentligt god hand med välskrivna och dramaturgiskt funktionella texter.
Så mycket roligare då att förutsättningarna ifråga om Älskar dig för evigt är av det gynnsammare slaget.

Ett referat av handlingen kunde ge intryck av att livet ännu en gång är en tafflig schlager: romans bland vita läkarrockar, otyglad passion, svek och uppbrott. Här illustreras även den tämligen alldagliga iakttagelsen att ett hastigt förbiseende kan sätta igång ett oförutsägbart förlopp som omkullkastar tillvaron för en lång rad människor. Men manusets intelligenta dynamik på mikronivå gör all skillnad i världen.
Marie, en medelålders trebarnsmamma, har en dispyt med sin pubertalt missmodiga tonårsdotter under en bilfärd, och i ett ögonblick av ouppmärksamhet kör hon på en ung man, Joachim, som skadas allvarligt. Maries man Thomas är läkare på det sjukhus där det snart konstateras att Joachim är permanent förlammad nedanför halsen.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons