Annons

Carina Burman: Levande porträtt av kvinnor som levde i skuggan

I två nya böcker porträtteras författarna Anna Maria Lenngren och Sophie Creutz. Deras levnadsöden och syn på liv och litteratur skiljde sig åt, men de har gemensamt att de verkade i skuggan av männen.

Uppdaterad
Publicerad

Den 25 april 1798 innehöll Stockholms Posten en lång dikt med titeln ”Några ord till min k. dotter, i fall jag hade någon”. Diktaren var visserligen anonym, men tiden var van vid anonymitet. De flesta kunde ändå räkna ut att dikten skrivits av Anna Maria Lenngren, en av landets främsta pennor. I dikten vänder sig modern till sin fiktiva dotter och undervisar henne i livets villkor och kvinnans plikt. Dikten har lästs både som en könspolitisk programförklaring (såväl emancipatorisk som konservativ) och som ett ironiskt upplysningsinlägg. Kunde verkligen den belästa författarinnan mena allvar med rader som: ”Med läsning öd ej tiden bort, / Vårt kön så föga det behöver”? Många har varit tveksamma till det, och dikten innehåller onekligen många ironiska nivåer.

Anna Maria Lenngren (född Malmstedt, 1754-1817) hör till de stora gustavianska författarna, men har inte uppmärksammats i samma grad som sina manliga yrkesbröder. Nu har hon fått en modern biografi – liten, behändig och verkinriktad: Anna Maria Lenngren. Granris och blåklint (Carlssons, 162 s). Författare är Torkel Stålmarck, som tidigare biograferat Nordenflycht, Wallenberg och Leopold. Bokens undertitel är hämtad från 1800-talsskalden Oscar Patric Sturzen-Becker, som tyckte att Lenngrens poesi doftade och stacks som granris och blåklint. Omslaget återger ett porträtt av skaldinnan – men suddigt. Inte är hon då lättfångad. Till det bidrar avståndet i tid, men också hennes egen strävan efter anonymitet och undanskymdhet. Kvinnor under äldre tid är dessutom ofta svåra att urskilja. De levde vid sidan av världens händelser, och deras liv var ofta begränsat till hem och familj. Därför blir kvinnan gärna suddig i historieskrivningen. Blicken fokuseras mer eller mindre medvetet på männen i handlingens centrum.

Annons
Annons
Annons
Annons