Annons

För att jag säger detLekfullt när barnen avslöjar vuxenvärldens makt

Nina Rashid i ”För att jag säger det”.
Nina Rashid i ”För att jag säger det”. Foto: Anna Drvnik

Lekfullt, dansant och associativt om maktrelationer mellan barn och vuxna. Unga Klaras ensemble samspelar livligt och otvunget med förskolepubliken.

Publicerad

En vuxen som beställsamt nyper barnet i kinden som ett, visserligen välvilligt, övergrepp. Barn som kastar sig motspänstigt tunga på golvet i affären, medan svettiga föräldrar försöker baxa och förmana. Vuxna som hotar, förlöjligar, skuldbelägger och medvetet missförstår barn i sin närhet. Redan 1975 talade regissören Suzanne Osten, konstnärlig ledare vid den då nya scenen Unga Klara, om begreppet barnperspektiv utifrån maktrelationer.

Idag är det regissörerna Farnaz Arbabi och Gustav Deinoff som leder Unga Klara. Nu har man haft turnépremiär på ”För att jag säger det” (för barn 3–5 år), som vill belysa diskriminering av och fördomar om barn. Man vill visa hur barndomen ses som utvecklingsprojekt och bristtillstånd, i väntan på den kunskap och det förnuft som anses prägla vuxenvärlden. Maktlösa barn ställs mot vuxnas maktutövning, ofta rigida normer, ramar och regler.

David Nzinga i ”För att jag säger det”.

Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons