Hugo Rehnberg

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN

Lyssna på Min helg-podden

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN
Foto: Pierre Björk
Perfect Guide

Leif Silbersky: ”Det är inget speciellt med mördare”

Leif Silbersky är Sveriges mest kända advokat. 81-åringen, som inte har några planer på pension, förklarar varför han kan försvara våldtäktsmän men aldrig narkotikalangare.

Kungsholmstorg, tidig vårmorgon. Jag står framför en vacker port med massiva dubbeldörrar, mitt emellan Kronobergshäktet och Riddarfjärdens vatten. Bredvid porten säljer en kiosk kvällstidningar, vars löpsedlar dagen efter kommer skandera ut att den influencer som stått åtalad för mord på sin exflickvän döms till 18 års fängelse. Men om det vet vi inget än, varken jag eller influencerns försvarsadvokat, som på minuten enligt avtalad tid öppnar dörren till sitt kontor.

Annons

– Folk tror att det är något speciellt med mördare. Att man kan se eller höra att de är annorlunda. Ibland kan det vara så – men oftast inte, säger Leif Silbersky och sätter sig till rätta bakom sitt överbelamrade skrivbord.

Han lägger armarna i kors och naglar fast mig med en allvarlig blick. Runt oss är golvet täckt med tjocka pappersbuntar.

– I hörnet där ligger målet om det påstådda fusket på högskoleprovet som ska upp i hovrätten i höst. Jag företräder en av de åtalade, säger han och sveper med handen.

– Det ser lite slarvigt ut men jag har precis klart för mig vad som är vad.

Att Leif Silbersky är en av Sveriges mest kända advokater har knappast undgått någon. Under sina drygt 50 år som försvarsadvokat har han figurerat i otaliga fall som skakat Sverige, som mordet på Engla Höglund, Hagamannen, diskoteksbranden i Göteborg och Trustorhärvan. Hur kommer det sig att Sveriges mest hatade brottslingar får just Silbersky som försvarare?

– Det finns en enkel förklaring. De har velat att jag ska försvara dem och jag har sett det som en utmaning.

Just därför ogillar många dig.
– Ja, avskyn för mina klienter skvätter över på mig. Folk har svårt att skilja på sak och person. Det är som om man tror att jag accepterar mord för att jag försvarar en potentiell mördare. Men jag försvarar personen, inte brottet, det är det advokatyrket går ut på.

Men är det så enkelt att separera personen från brottet?
– Absolut. Kan jag inte det måste jag sluta jobba. Jag har fått höra att jag är en skitstövel som ställer mina kunskaper till förfogande för kriminella. Den kritiken tar jag med ro. Den civila Silbersky kan ha vilken uppfattning som helst, men den professionella gör allt han kan för att fria sin klient. För det får jag också bra betalt av samhället.

Vilket fall du jobbat med har berört dig mest?
– Dels är det Neurosedynmålet, där barn på 60-talet föddes handikappade på grund av ett sömnmedel som skrivits ut till deras mammor när de låg i magen. Vi kämpade hårt för att barnen skulle få en ekonomisk dräglig tillvaro i livet och det lyckades vi med. Sen är det diskoteksbranden i Göteborg, där jag försvarade en av de åtalade pojkarna. Det berörde mig starkt, där fanns så många föräldrar som förlorat sina barn, vissa till och med två.

Foto: Pierre Björk

Leif Silbersky växte upp i ett tryggt medelklasshem i Malmö. Föräldrarna var judar, men inte speciellt religiösa. Skämtsamt kallar han sig själv för tredagars-jude då familjen endast gick i synagogan vid de stora högtiderna. 

– Mina föräldrar var inte konservativa, knappt liberala. Vi levde ett normalt borgerligt liv.

Vid 24 års ålder avslutade han sina juridikstudier efter fem snabba terminer och resten är, som man kallar det, historia. I dag är Leif Silbersky 81 år och jobbar mer än någonsin – med ett snitt på 60 timmar i veckan.

– Jag har alltid varit en tävlingsmänniska som vill vara bäst. Jag orkar jobba på det här sättet för att jag är intresserad av mitt yrke och för att jag är fysiskt och psykiskt stabil. Men jag jobbar inte dygnet runt, utan styrketränar minst tre gånger i veckan, går på opera med min hustru Rita och spelar golf då och då.

När opera kommer på tal mjuknar den behärskade advokatrösten.

– Senast i tisdags såg jag och Rita premiären av Verdis Ödets makt live från Covent Garden. Opera gör något med mig, jag kan inte förklara vad – det är total avkoppling. Mest förtjust är jag i Puccinis operor. La Bohème och Tosca har jag sett flest gånger.

Vilken rollfigur från operans värld känner du igen dig själv i?
– Cavaradossi i Tosca. Han är en frihetskämpe som står upp för sina ideal och kan gå i döden för dem.

Foto: Pierre Björk

Den karaktäristiska skånskan – som hetsigt pläderat, ifrågasatt bevis och smulat sönder vittnesmål i oräkneliga svenska rättssalar – studsar mellan väggarna i det modesta arbetsrummet. Här finns inramade fotografier av de sex barnbarnen, egenskrivna deckare i bokhyllan och presenter han fått av klienter.

– Där hänger en teckning jag fått av Djurgårdens IF när de blev stämda för en herrans massa år sedan. Och den där tavlan, säger han och pekar, fick jag av Nationella insatsstyrkans chef vid upploppen i Göteborg, där polisen blev attackerad och gick till motattack. Han blev åtalad och jag fick honom frikänd.

– Jag gillar själva kampen i rätten. Att två förhoppningsvis välutbildade människor möts med olika sätt att se på samma sak. Vem har rätt? Vem kan ha rätt? Den intellektuella striden är helt fantastisk. När de ropar upp mitt mål och vi ska sätta igång känner jag mig som en boxare som går upp i ringen, adrenalinet går igång.

Frågar du någonsin dina klienter rätt ut om de är skyldiga?
– Nej. Men sen vet jag ju aldrig om de talar sanning eller ej. Jag frågar vilken inställning de har till det de anklagas för och försvarar dem utifrån det.

Du tar aldrig på dig narkotikamål – men är okej med att företräda klienter som misstänks för incest och mord. Det är svårt att se hur det går ihop.
– Finns det någon logik i det? Nej, det gör det inte. Jag har inga problem med att försvara bedragare, landsförrädare och folk som till och med styckat sina egna barn. Men jag upptäckte snabbt att jag hade problem med att försvara narkotikalangare, det gjorde att jag tänkte på mina barn och barnbarn och hur de skulle drabbas om de hamnade i narkotikaträsket. Jag fungerade inte när jag gjorde det.

Är det nånting som har förvånat dig i ditt yrke om hur människor fungerar?
– Ja. Det finns två tillfällen när människor fullkomligt tappar all logik och balans. Det lärde jag mig de 10–15 år jag sysslade med familjerätt, och det var vid skilsmässor och arvsskiften. Folk som annars var kunniga och hade gott anseende kunde plötsligt bete sig fullkomligt obegripligt.

Du är känd för dina aggressiva förhörsteknik – är du en skrämmande person?
– Det är jag säkerligen för många. Det ligger i sakens natur. Har jag en klient som förnekar att han gjort sig skyldig till mord och riskerar livstid, då är det min skyldighet att gå hårt fram. Och vårt rättssystem accepterar det. 

Du har tidigare sagt att du har en oerhört kort stubin och kan ”snedtända ohyggligt”. Stämmer det fortfarande? 
– Stubinen har blivit längre. Det har varit ett problem genom åren, att jag just kunnat snedtända väldigt snabbt. Obefogad kritik kunde göra mig fullkomligt rasande. Nu tänker jag både en och två gånger innan jag brusar upp.

Leif Silbersky växlar med lätthet mellan ämnen som mord, familj och fritidsintressen. Jag undrar om det inte kan skava inombords att komma direkt från en rättegång om en grov gruppvåldtäkt till fredagsmys med barn och barnbarn?

– Visst kan tankarna mala i huvudet. Men jag har blivit bättre med åren, nu har jag inga problem med att stänga av jobbet på fritiden. Det är ett sätt att överleva, annars hade jag tärts sönder inifrån. När jag går ur rättssalen drar jag ner rullgardinen. Men jag är känsligare än många tror, hela mitt känsloliv förändrades när jag fick cancer för 25 år sedan. Tårarna rinner snabbt när jag ser något ledsamt eller blir rörd. Många tror att det är spelat, men så är det inte.

Är du rädd för att drabbas av cancer igen?
– Jag är inte en sekund rädd för döden. Men jag är rädd för döendet, jag vill dö frisk.

Vem är du utanför rättssalen? 
– Själv påstår jag att jag är den civila Leif. Men min hustru, barn och barnbarn tycker att jag är yrkesskadad och tar fram advokatrollen när vi argumenterar. Men förhoppningsvis skulle mina barn beskriva mig som en positiv person. Tyvärr har de blivit lidande av att jag varit borta mycket under deras uppväxt.

Tiden är slut. Leif Silbersky har ett trafikmål och ett potentiellt bokföringsbrott att koncentrera sig på. Och om någon timme faller domen i influencermålet. Men en sista fråga hinner han svara på:

Vad har alla år i rätten lärt dig om det mänskliga psyket?
– Att det ofta är tillfälligheter som gör oss skyldiga till brott. Jag tror att de flesta av oss skulle kunna begå brott. Inkluderat mig själv, om situationen är speciell. 

Foto: Pierre Björk

Till Toppen