Annons
X
Annons
X
Kultur
Krönika

Hynek Pallas: Ledsen, förvänta er ingen solidarisk flyktingpolitik i EU

I hjärtat av mina Pragkvarter möts tre gator vid en liten gräsplätt: Krimgatan, Rysslandsgatan och Moskvagatan. Ett sammanträffande jag under lång tid inte tänkte på. Men när den geopolitiska verkligheten på senare år har sammanfallit med gentrifieringen av kvarteret – i synnerhet av den slitna, slingrande Krimgatan – kan symboliken inte gå någon förbi.

Det är hjärtevärmande att se geschäft-hipstrarnas engagemang: blågula flaggor vajar på boklådan, biografen visar ukrainsk film och pr-firman ”Lösningen” anordnar samtalsaftnar med exilkonstnärer. Flygbladen understryker att de medverkande inte annonseras på förhand tack vare ”mängden (ryska/reds anm) FSB-agenter i vår vackra stad”.

Från bordet på mitt stamkafé har jag utsikt över gräsplätten där politiska installationer avlöser varandra – förra våren stod här 100 gravkors över Majdans döda – och tänker att det är logiskt att se detta stöd växa fram i en stad med minne och ärr av samma koloniala ambitioner.

Annons
X

Jag skulle hemskt gärna fortsätta den här krönikan så här*,* med ögonen fuktade av historiska erfarenheter som omvandlats till humanism. Men det går inte. För i mitt knä ligger en tidningsnotis som visar att detta är så långt ifrån sanningen man kan komma.

Från Tjeckoslovakien emigrerade under 1900-talet omkring en miljon personer. De fann hjälp och nya hem. Men nu när de själva har demokrati, då tycks detta inte spela roll. Notisen berättar om 15 krigsskadade barn från Syrien som det tjeckiska parlamentet beslutade ta emot i fjol. Nu får de vänta ytterligare sex månader på att komma hit.

Orsaken? Redan från början var mottagandet omdiskuterat. Men när det uppdagades att barnen skulle få ta med föräldrarna tog det hus i helvete. ”En säkerhetsrisk” påpekade en partiledare som gjort sig känd för uttalandet att tjeckerna bör valla grisar framför moskéer.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    En okontroversiell åsikt i ett land där presidenten menar att ”moderata muslimer är en motsättning på samma sätt som moderata nazister” och talar om ”oassimilerbara kulturer”. En färsk undersökning visar att två tredjedelar av tjeckerna ser utlänningar som just säkerhetsrisker, att de inte vill att invandrare ska ha rätt till medborgarskap och att minoriteter inte ska få utöva ”egna traditioner”. Inte konstigt då att parlamentet i samma veva passade på att säga nej till europeiska flyktingkvoter. I stället ”genomlyser” man nu familjerna i ett par månader för att vara säker på att de inte är terrorister.

    Det finns svenska opinionstexter som med försiktig optimism ser en lösning på massmordet i Medelhavet via solidarisk EU-fördelning av syriska flyktingar. Senast Peter Wolodarski i söndagens DN. Ledsen, ni förstår inte vad vi står emot. Inte bara är Sverige ett undantag i dag: i flera länder, även sådana med erfarenhet av flykt i sin närhistoria, går utvecklingen åt motsatt håll.

    Jag promenerar hem via plaketten över den okände krigshjälte som stupade på Krimgatan för exakt 70 år sedan – och tänker på vad historiens symboler egentligen är värda utan lärdomen som borde komma med dem.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X