Annons
Recension

Kung LearLear som ensam kung i en absurd Beckettvärld

Marie Göranzon som Kung Lear.
Marie Göranzon som Kung Lear. Foto: Micke Sandström

Linus Tunström tar farväl av Uppsala stadsteater med en ”Kung Lear” som är mer bildspel än utspel. Marie Göranzon gestaltar skickligt en gammal mans förvånade sorg i något som liknar en ond dröm, skriver Lars Ring.

Under strecket
Publicerad

Det ser ut som om Uppsala stadsteater tänker spela ”Slutspel” av Beckett. Scenen är en blandning av bunker och anatomisk teater. Här på det cirkelrunda golvet och till toner av Leonard Cohen ska mycket riktigt en värld gå under. Här spelas en tragedi om en dysfunktionell familj – upphöjd till sagodrama, till bildspel och mytologi.

Linus Tunström gör det inte lätt för sig när han skapar sin sista iscensättning som teaterchef på Uppsala stadsteater. ”Kung Lear” är en pjäs som gjord för starka känslor, utspel och svart fördjupning. Tunström väljer en annan väg: en behärskad tolkning där rollerna är endimensionella, ställda mot en rad absurda enskildheter – en enorm krokodil på golvet, stora högar av sedlar och en demonisk, pinad Kristusgestalt på platåskor.

Annons
Annons
Annons