Annons

Göran Schildt:Le Clézios romantiska protest

[Publicerad Under strecket i SvD den 8 maj 1985]

J.M.G. Le Clézio är en särling i dagens franska litteratur. Han befinner sig långt från de gällande litterära modena och har i stället skapat ett helt eget verk. I detta anknyter han till romantiska strömningar och formulerar på så vis en kritik av vissa inslag i den moderna civilisationen. Hans bok ”Öken” föreligger nu på svenska.

Av Göran Schildt

Under strecket
Publicerad

De flesta är antagligen överens om att den franska litteraturens stora tradition är den kritiska och rationalistiska, den för vilken Voltaire står som galjonsfigur. Det är denna linje som i dag mynnat ut i en ”professorernas litteratur”, hyperintellektuella och ofta abstrusa utläggningar, som icke minst Sartres efterföljare ägnat sig åt, med negativa följder för bokintresset bland den stora allmänheten. Men Frankrikes litteratur är tillräckligt rik för att hålla sig med många grenar i sitt stora träd. En kraftig sådan gren är den romantiska, den som börjar med trubadurerna i Provence och bland sina företrädare kan räkna Rousseau. Chateaubriand och på senare tider en Alain Fournler, en Michel Tournier. När man i dag söker en motpol till ''professorernas litteratur” är det dock oftast
J. M. G. Le Clézios namn som blir nämnt. Det är inte bara hans böcker som förskaffat honom en plats i den romantiska oppositionens led. Själva mannen är en apart figur med sin familjebakgrund i de forna franska besittningarna bortom haven, sitt utseende av blond filmhjälte, sin avvärjande attityd till intervjuer och nyhetsmedia och sitt diskreta privatliv nere i det soliga Nice, långt borta från de parisiska litterära kotterierna och cocktailmottagningarna.

Le Clézio har sedan debuten för snart två decennier sedan med den prisbelönade boken ”Le procès-verbal” (Rapport om Adam) hunnit skriva ytterligare nitton böcker, av vilka många översatts till svenska. Ofta handlar de om unga människors uppbrott från rutintillvaron och sökandet efter en förlorad oskuld i förbund med naturen. Från sin franska hemmiljö sökte han sig tidigt till friare och av civilisationen mera orörda trakter, dels till öknens människor, dels till en primitiv indianstam i Colombia. Hos den sistnämnda tillbringade han en lång tid, såsom han berättar i boken ”Hai”, fylld av beundran för dessa med naturen helt integrerade människor, som inte ens behöver språket för att kommunicera.

Annons
Annons
Annons