Recension

Layer cakeLayer cake

Under strecket
Publicerad
Annons

Layer cake är filmen som Guy Ritchie nobbade, och som av det skälet är regisserad av Ritchies producent, Matthew Vaughn. Filmen innehåller annars allt det som Ritchie (Lock, stock and two smoking barrels) brukar vara förtjust i: brittiska förbrytare med pittoreska dialekter och vulgära manér, dåliga damer, spektakulärt underhållningsvåld, kluriga kupper och fiffiga blåsningar. En gentlemannamässig entreprenör i drogbranschen planerar att dra sig tillbaka. Haken är bara att gangstern på nivån närmast ovanför i den kriminella näringskedjan ber om ett par, till synes bagatellartade, väntjänster. Och snart har vår vän en serbisk ûber-torped vid namn Dragan och en hel räcka andra förtretligheter på halsen.
Affärsidén är attityd, Daniel Craigs avspända agerande under press. Layer cake är en film där huvudpersonen, när han är riktigt nöjd med sig själv, blinkar och börja prata in i kameran. Men det är inte tillräckligt smart gjort. Överraskningarna, eller snarare förvirringen, beror mindre på list än på vad som framstår som panikbetonade kortningar i manus. Och bortsett från ett kort, gnistrande gästspel av Michael Gambon, finns det i denna slafsiga dussinfilm försvinnande litet som gör något avtryck alls.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons