Annons
Recension

Lauryn Hill en av de verkligt stora

WAY OUT WEST, fredag.

Father John Misty, The Julie Ruin, Caribou, Ms Lauryn Hill, Pet Shop Boys, Pins.

Publicerad

**GÖTEBORG **Från Azaleascenen kämpar Father John Misty hårt med det faktum att delar av hans publik inte ger honom sin fulla uppmärksamhet, utan istället står hukade över sina telefonskärmar. Det hela tar sig i uttryck i en mängd kommentarer som är lika underhållande som de är syrliga – tillexempel ett kort ”Hur är läget Coachella?” eller den om att vi inte ska glömma att skriva hashtag Mumford & Sons när vi uppdaterar om den pågående spelningen i sociala medier, så att alla ska få veta vilket bra band det är. (En inte allt för vild gissning är att Pappa John inte är särskilt förtjust i Mumford & Sons hurtflåsiga banjopop).

**Samtidigt i Linnétältet **har riot grrl-ikonen Kathleen Hanna och hennes musiker ett helt annat förhållningssätt till sin publik. Hennes soloprojekt The Julie Ruin skulle egentligen ha spelat på Way Out West redan förra året, men efter sviterna av en sen upptäckt borrelia (något som bland annat skildras i utmärkta dokumentären ”The Punk Singer”) tvingades hon då ställa in sin turné. I ett mellansnack förklarar hon hur det nu fått henne att nu skriva mer abstrakta låttexter, då sjukdomen påverkat hjärnans funktion. Hon är hela tiden i dialog med oss i publiken och förutsätter inte att någon på förhand ska veta vem hon är – trots en lång karriär som frontperson för banbrytande akter som Bikini Kill och Le Tigre – när hon presenterar sig och sitt band. Till och med när hon slänger käft med karismatiske keyboardisten och körsångaren Kenny, ledigt klädd i kalsonger och t-shirt, så får vi vara med. Från början till slut bjuder Julie Ruin på en sådan oförställd energi och en injektion av larmig poppunk som jag ska bära med mig hela återstoden av dagen. Och när Hanna springdansar på stället i avslutande ”Run Fast”, om att vara hotad fysiskt och psykiskt, blir det nästan till ett feministiskt performanceverk. Några hundra hängivna fans ha mer och applåderna avtar först när roddare kommer upp och börjar plocka undan instrument.

Ms Lauryn Hill "styr både ljudtekniker och sitt elva man starka band med järnhand", skriver SvD:s recensent.

Foto: Adam Ihse/TT Bild 1 av 2

Lauryn Hill bjöd bland annat publiken vid stora scenen på Nina Simones ”Feeling Good”.

Foto: Adam Ihse/TT Bild 2 av 2
Annons
Annons
Annons