Annons

Fabian Kastner:Laughlin en träffsäker litteraturjägare

Att hitta och lyfta fram skrivande talanger kräver också en särskild fallenhet, en som James Laughlin hade. Som arvtagare till ett stålimperium kunde han också utnyttja den till fullo. Henry Miller, Marianne Moore och Dylan Thomas är bara några av de författare han banade väg för genom sitt förlag New Directions.

Under strecket
Publicerad

Sommaren 1934 for en ung Harvardstudent och aspirerande poet till Europa för att bekanta sig med den nya modernistiska litteraturen. I Paris träffade han Gertrude Stein, ”den mest karismatiska pyramid som någonsin byggts”. Den litterära monoliten hade föga förståelse för ynglingens poesi men fann honom ändå ”extremt användbar”, inte minst då det kom till att byta däck på hennes Ford ”Godiva”. Det var en märklig sak med Stein – hon fick punktering nästan varje dag. På den vägen blev de goda vänner och han kom att tillbringa sommaren på hennes lantställe i Bilignin. De var ett udda par. Hon en kompakt liten dam, gjuten i ett enda grått stycke, han en atletiskt byggd, två meter lång solbränd svärmorsdröm. Varje dag tog de en bilutflykt på den franska landsbygden. Hon körde och pratade poesi, han lyssnade och lagade den obligatoriska punkteringen.

Allt gick bra tills Stein kom på honom med att läsa Proust. Det gjorde henne djupt indignerad. ”Vet du inte att Proust och Joyce plagierade min ‘Making of Americans‘?” Det var en annan märklig sak med Stein. Att hon envist hävdade att ”På spaning efter den tid som flytt” (1913–27) och ”Ulysses” (1922) bara var derivat av hennes egen roman – från 1925. När Steins nära vän Sylvia Beach, som drev den legendariska bokhandeln Shakespeare & Company i Paris, gav ut Joyces epos innebar det slutet också på deras vänskap. ”The flowers of friendship faded friendship faded”...

Annons
Annons
Annons