Skicklig kombination av spänning och sport

Bokens huvudperson Eremias börjar träna den aggressiva sporten kickboxning för att kunna hämnas att han blivit rånad. Här är kanadensaren Gary Turner och finnen Topi Helin under en match i Stockholm.
Bokens huvudperson Eremias börjar träna den aggressiva sporten kickboxning för att kunna hämnas att han blivit rånad. Här är kanadensaren Gary Turner och finnen Topi Helin under en match i Stockholm. Foto: ANDERS WIKLUND/TT
Under strecket
Publicerad

”Eremias klev av tunnelbanan. Samma station och samma tid som ett dygn tidigare. Men allt hade förändrats. Lugnet var borta. Han ville hitta den där Robin med tatuerade knogar. Spöa aset. Slå ner puckots tänder i halsen på honom.”

Eremias har blivit misshandlad, och hans mobil har blivit stulen. Så fort Eremias tänker på det börjar blodet koka av ilska i hans ådror, och hela tiden tänker han på hur han ska kunna förklara det här för sin mamma. Hon har jobbat extra i flera veckor för att få ihop pengar till den där telefonen. Nu är den stulen. Och Eremias vill hämnas.

Boken är skriven på lättläst svenska, med korta meningar och tydliga styckeindelningar. Och ”Kickboxaren” är spännande från första sidan till sista, med ett tempo som aldrig mattas av. Det finns inget onödigt här, och Maria Björn och Niklas Krog har en berättarstil som passar.

Efter ett tag har det raka språket blivit rytmiskt i huvudet på läsaren, och orden pumpas fram i ungefär samma takt som jag tänker mig att Eremias blockerar slag på träningsgolvet.

Han börjar nämligen träna kickboxning, Eremias. Till en början är det för att han vill lära sig slåss, så att han kan hämnas på Robin som slagit ner honom.

Men boxningen lär honom att kontrollera sin ilska, och vetskapen om att han kan försvara sig nu gör honom lugnare än innan. Tanken på hämnd börjar blekna. Åtminstone tills den där Robin dyker upp igen ...

Läsaren, åtminstone jag, får göra ungefär samma resa som Eremias när det gäller kickboxningen. Först kan vi ingenting. Hur ska man hålla händerna när man blir attackerad? Hur ska man lyckas parera slagen? Hur ska man tänka när man sparkar? Efter ett tag snappar vi upp både ett och annat, och Eremias blir rent av väldigt skicklig efter ett tag.

Det blir aldrig jag – det är ju ingen handbok i kickboxning, det här. Men författarna har verkligen lyckats med balansen i sportskildringen – det är tillräckligt mycket insnöad information om slag och sparkar för att det ska kännas fascinerande, men inte så mycket att det blir tråkigt att läsa.

Jag är säker på att berättelsen om Eremias kan tilltala många läsare. Kanske till och med de som inte vanligtvis gillar att läsa?

Annons
Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons