Annons
X
Annons
X
Scen
Recension

Ingen är som jag Lätt ta Eva Dahlgren till sitt hjärta

Eva Dahlgren framför sin 90 minuter långa monolog, ibland mot en fond med foton tagna av Anders Petrén.
Eva Dahlgren framför sin 90 minuter långa monolog, ibland mot en fond med foton tagna av Anders Petrén. Foto: MARKUS GÅRDER

Ingen är som jag

Genre
Show

Manus, medv: Eva Dahlgren. regi: Måns Herngren. Rival, Mariatorget. Foto: Anders Petrén. Ljus: Linus Fellbom.

Hon är 50 år. Hon består till 90 procent av gener, 10 procent av unikt jag samt är till 98 procent djupsinnig. När hon var tonåring såg hon sig som en tvåmetersjättinna som alltid fick killarnas näsa tryckt mot magen vid skoldanstryckarna.

Eva Dahlgren har just haft premiär på sin 90 minuter långa monolog Ingen är som jag – en titel som uppenbarligen är sann när man hör kombinationen av siffrorna ovan. Dessutom är hon ju västerbottniska och jämför sig själv med en något sned björk som medlidsamt tittar ner på omvärlden. Hon är bred över höfterna, aningen senig och, som sagt, lång. Nästan som en mycket blond massai och ordentligt knådad av livet.

Ingen är som jag är en rätt kronologisk självbiografi med en mängd stickspår - något hon är bra på. Hon börjar med minnet av den första gången då hon på varv 37 runt huset på sin nya cykel insåg att hon, Eva Charlotta Dahlgren, var alldeles egen. Ett själv.

Annons
X

Med tiden fick hon andra insikter och en lillebror istället för en hund. Något som han fick lida för genom att ledas på gatorna via kommandoord som sitt, ligg och rulla runt. Så småningom kom familjen till ett Lund där det alltid blåser motvind eller är dimmigt och där hon fick börja en flöjtkurs. Där någonstans på en aulascen, iförd kalasbyxor, föddes artisten, musikern och vispoeten Eva Dahlgren.

Jämfört med den mängd svenska artister och komiker som reser landet runt är Eva Dahlgren varken uppskruvad skrattpastor som Gardell eller avklätt dyngkåt som Skäringer. Hon verkar vara rätt mycket sig själv där hon travar runt på scenen utan särskild gestaltning. Hon är ju ingen skådespelerska och iscensättningen bygger mer på avspänd distans, självironi och en vilja att hitta sig själv utan att blottlägga familj och vänner.

Hon avslöjar att hon är ateist, kommer med några rätt abstrakta kommentarer om homosexualitet och säger sig – ironiskt eller ej är svårt att avgöra – tro på någon universell jämlikhet där alltför stor lycka alltid för betalas med utslag eller tråkiga fester.

En text handlar om hur gärna vi reser till exotiska länder och fascineras av urbefolkningen – men ryser när vi möter dem på Ica. På slutet genomför hon en underbart absurd liten dansföreställning där hon föreställer olika bestick, köttbullar och sås. Då och då sjunger hon faktiskt, små finstämda visor om sökandet efter ro. Ibland mot fonder av foton tagna av Anders Petrén: landskap och riter, ansikten och ensamhet.

Rival, dit premiären var förlagd, är egentligen ett för stort rum för den intimitet Eva Dahlgren bjuder. Ingen är som jag är en kväll med små gester, nära tonfall och en öppenhjärtighet som aldrig blir för privat. Iscensättningen är lätt att tycka om och ta till sitt hjärta - just som den där blonda, bladrika björken.

Annons
Annons
X

Eva Dahlgren framför sin 90 minuter långa monolog, ibland mot en fond med foton tagna av Anders Petrén.

Foto: MARKUS GÅRDER Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X