Annons
X
Annons
X
Litteratur
Recension

Krim tillhör oss. Imperiets återkomst ”Lätt att underskatta Putins illvilja”

Foto: ANATOLY MALTSEV/AP

Krim tillhör oss. Imperiets återkomst

Författare
Genre
Sakprosa
Förlag
Atlas

268 s.

Djävulens grövsta bedrägeri någonsin var att övertyga människan om att han inte finns”, heter det i filmklassikern ”De misstänkta”. Vladimir Putin har lyckats med något liknande. Eftersom han i väst uppfattas som så kall och cynisk, uppburen av förmögna oligarker med starka ekonomiska intressen av hans politik, betraktas han också som sansad och rationell.

Detta är att underskatta hans illvilja mot väst och att blunda för de mörka krafter som är satta i rörelse i dagens Ryssland. Ibland önskar man nästan att hans mest inflytelserika ideolog, professorn Alexander Dugin med sin ”euroasiska”, militant antivästliga, lära skulle få en mer officiell position så att hans linje rönte mer uppmärksamhet här hos oss. Han har sammanfattat den bäst själv när han sagt att han vill se en ”sant fascistisk fascism” segra i Ryssland. Ideologin han formar och företräder är ett hopkok av det värsta hos Dostojevskij (rysk messianism och bortvändhet från det europeiska) såväl som Hitler (folkmordsinriktad rasbesatthet och antisemitism).

Ryssland ska, är tanken, rikta sig inåt mot sig självt och mot öst. Det dekadenta, rasblandade, kvinnliga, ja rent homosexualiserande västliga inflytandet ska bort. Så ska Ryssland åter resa sig och få tillbaka sin ställning som jordens största geografiskt sammanhållna imperium.

Annons
X

Utvecklingen i östra och södra Ukraina under 2014 var sensationell i europeisk efterkrigshistoria. Ingen annan gång efter 1945 har det tillåtits att ett land erövrar ett stort stycke territorium från en annan suverän stat med vapenmakt. Hur gick det till, och framför allt: hur har människorna på Krim reagerat på katastrofen?

Kalle Kniivilä reder förtjänstfullt ut detta på plats i ett omistligt och medryckande reportage. Han träffar några kluvna själar och många tvärsäkra. Han ser med egna ögon hur skyltar och flaggor efterhand byts ut och ståndpunkter som tidigare varit otänkbara blir till självklara sanningar. Boken är en ren uppföljare till hans ”Putins folk” och handlar i grund och botten om den exceptionella utvecklingen i dagens Ryssland. Med ett bibliskt lugn och tålamod tecknar Kniivilä ett fasansfullt porträtt av nuläget.

Ögonvittnesskildringarna från de ryska förbandens – de ”artiga männen”, som de skämtsamt och kärleksfullt kallas av bland andra Putin själv – övertagande av parlamentsbyggnaden i Simferopol och andra nyckelplatser må vara nog så gripande. Men att obekväma journalister och oppositionsföreträdare förföljs, hotas och misshandlas är så deprimerande vanligt att historierna inte riktigt biter sig fast. I stället är det något annat som gör texten så skräckinjagande; hur annars hyfsat tillfreds människor som tidigare inte haft en tanke på att Krim borde byta nationalitet över en natt blir varma Putin-anhängare. Med allt vad det innebär, ska tilläggas, i form av paranoia mot såväl EU och USA som den egna krimtatariska minoriteten.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Följderna av Ukrainakrisen är svåra att överblicka men en sak är klar: det kalla kriget är tillbaka och troligen, som The Economist skrev härförleden, i en farligare form än någonsin förr. Så sent som i förra veckan medgav USA:s militäre befälhavare i Europa att han förväntar sig en militär konfrontation med Ryssland över någon av de baltiska staterna. Scenariot, som enligt många bedömare verkar allt troligare, är att Putin försöker spräcka Nato genom att göra samma sak mot till exempel Lettland som han gjort mot Ukraina. Genom att uppvigla den stora rysktalande minoriteten till separatistisk terror och sedan i lönndom gå in med omärkta ryska specialförband hoppas han kunna norpa åt sig bitar av landet. I näst bästa fall händer då ingenting förutom en och annan ny sanktion. I allra bästa fall, ur Kremls synvinkel, vägrar Nato-länder som på sistone närmat sig Ryssland (Grekland och Ungern) att aktualisera alliansens artikel 5 om kollektivt självförsvar. Då har man ryckt undan grunden för hela västvärldens militära säkerhet. Hastigt och svagare än någonsin går vi avgrundsmörka tider till mötes.

    Annons
    Foto: ANATOLY MALTSEV/AP Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X